Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MEN, adj.2
Ordformer
(meen c. 1540—1684. men 1666)
Etymologi
[jfr mnt. mēn, mnl. meine, mene, mht. mein, falsk; möjl. uppkommet gm adjektivering av förleden i mnt. mēnēt, mnl. meineet, mht. meineit (se MENED)]
(†) i uttr. ren och icke men, om ed: sanningsenlig o. icke falsk. At hans eedh är reen och icke meen. OPetri 4: 308 (c. 1540). Att Jören Jacobson hafuer giort en reen eedh och icke meen. 3SthmTb. 1: 243 (1594). ConsAcAboP 5: 475 (1684).

 

Spalt M 766 band 17, 1944

Webbansvarig