Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENSURABEL män1sura4bel l. -sɯ-, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. mensurabel, eng. o. fr. mensurable; av lat. mensurabilis, mätbar, till lat. mensurare, mäta (se MENSURERA)]
(i fackspr., föga br.) som kan mätas, mätbar. Rålamb 1: 23 (1690). Biberg 3: 264 (c. 1823). Larsson Spinoza 364 (1931).

 

Spalt M 803 band 17, 1944

Webbansvarig