Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MESO- mes1o- l. me1-, l. -å- l. -ω-.
Etymologi
[ssgsform av gr. μέσος, befintlig i mitten]
i ssgr.
Ssgr (i fackspr.): MESO-CEFAL -sefa4l, sbst. m.||ig. o. adj.; ss. sbst. best. -en, äv. -n; pl. -er. [jfr t. mesozephale, eng. mesocephal, fr. mésocéphale] antropol.
I. sbst.: person med medellång skalle (hos vilken huvudskålens breddindex ligger mellan dolikocefalernas o. brakycefalernas). Ymer 1910, s. 113.
II. adj., om kranium o. d.: medellång; om person, folk o. d.: som har medellång skalle. JmtFmT 2: 213 (1901). —
-CEFALI -se1fali4, r.; best. -en l. -n. [jfr t. mesozephalie, eng. mesocephali] antropol. egenskapen att äga mesocefal skalle. Ymer 1910, s. 113. —
-FIL, adj. [jfr hygrofil] bot. om växt o. d.: som föredrager mark o. luft av medelmåttig fuktighet. Simmons FlKiruna 335 (1910). —
-FYLL -fyl4, n., äv. r.; best. -et, ss. r. -en, äv. -n. [jfr t. o. eng. mesophyll, fr. mésophylle; jfr klorofyll] bot. bladkött. BotN 1874, s. 33. —
-FYT -fy4t, sbst. r. l. m. o. adj.; ss. sbst. -en; pl. -er. [ordet bildat av den danske botanisten E. Warming († 1924) efter mönster av hydrofyt o. d.] bot.
I. sbst.: mesofil växt (som tillhör en mellantyp mellan xerofyterna o. hydrofyterna). Andersson o. Birger 20 (1912).
II. adj.: mesofil. BotN 1897, s. 111.
Ssg (till I): mesofyt-samfund. bot. växtsamhälle av mesofyter. BotN 1895, s. 130 (i referat av Warmings arbete ”Plantesamfund”). —
-LITISK -li4tisk, adj. [jfr t. mesolithisch; ordet först använt (i den franska formen mésolithique) av svensken O. M. Torell i CongrèsInternAnthropArchéol. 1874, s. 876] arkeol. som tillhör övergångstiden mellan paleolitisk o. neolitisk stenålder. Ekbohrn (1904). —
-ZOISK -så4isk, adj. [jfr t. mesozoisch; jfr kainozoisk] geol. o. paleont. som tillhör l. har avseende på trias-, jura- o. kritperioderna (som tillsammans utgöra den mellersta av de huvudavdelningar vari den geologiska tiden indelas). Lindström Lyell 97 (1857).

 

Spalt M 838 band 17, 1944

Webbansvarig