Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINISTERIAL, adj.
Etymologi
[jfr t. o. eng. ministerial, av mlat. ministerialis, adj. till ministerium (se MINISTERIUM)]
1) som hör till prästämbetet; jfr MINISTERIUM 1; i ssgr.
2) (†) = MINISTERIELL 2; jfr MINISTERIUM 3. En ministerial förrätning. 2RA 3: 533 (1734).
Ssgr: (2) MINISTERIAL- min1iste1ria3l~ l. mi1– -BLAD. (†) regeringsvänlig tidning; jfr blad 2 g. PT 1791, nr 31, s. 3. —
(1) -BÖCKER, pl. om de böcker i vilka en församlings prästerskap antecknar sina ämbetsförrättningar; kyrkoböcker. SFS 1859, nr 64, s. 2. Brilioth SvKyrkKunsk. 293 (1933). —
(1) -FÖRRÄTTNING. (†) prästerlig förrättning. Agardh BlSkr. 1: 359 (1836). —
(1) -GÖROMÅL. (†) jfr -förrättning. Sundén (1887). WoJ (1891).

 

Spalt M 1014 band 17, 1944

Webbansvarig