| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MINISTERIUM min1iste4rium l. mi1-, äv. 10302, n.; best. -iet; pl. -ier.
1) [efter mlat. ministerium sacrum l. divini, det heliga l. gudomliga ämbetet, ministerium verbi divini, det gudomliga ordets tjänst, liksom ministerium prædicationis benämningar på predikoämbetet] (föga br.) teol. prästerligt ämbete, predikoämbete; prästerlig tjänst. Stiernman Riksd. 656 (1611). Schroderus Os. III. 2: 49 (1635). Sundberg Bekänn. 9 (1879).
2) (†) sammanfattande, om prästerskapet på en ort l. i ett land. RA II. 1: 309 (1613). Wallquist EcclSaml. 1—4: 64 (1788). Ekbohrn (1868).
3) (†) (en stats) regering. Samma dag skickade det zariske ministerium effter mig. HH XXI. 1: 77 (1710). (Karl II:s) ministerium (den bekanta Cabalen), var af Frankrike besoldadt. Geijer I. 1: 175 (1818). Ministeriet Rockingham (i England 1782). Bolin Statsl. 2: 240 (1871).
4) [anslutet till MINISTER 3 a] i vissa länder benämning på ett centralt statsförvaltningsorgan (motsv. i Sv. ett departement) vars chef är en minister; äv. om dettas ämbetslokaler. SvT 1852, nr 16, s. 2 (i Frankrike). Ett av massiva järngrindar inhägnat ministerium. Laurin Folkl. 140 (1915; i Paris). Ministeriet för inrikesärendena. FinlStatskal. 1919, s. 59. — jfr FACK-, FINANS-, FÖRSVARS-, HANDELS-, INDUSTRI-, INRIKES-, JUSTITIE-, KRIGS-, KULTUS-, SKOL-, UTRIKES-MINISTERIUM m. fl.
5) (enst., †) förhållandet att ngn är minister (i bet. 3 b), (ngns) ministerskap. Hermelin BrBarck 59 (1703).
Spalt M 1016 band 17, 1944