| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
1) (numera i sht i poesi l. vitter stil) väcka minnet av (ngt), bringa (ngt) i (ngns) erinran; komma (ngn) att tänka på (ngt förgånget) l. att uppmärksamma l. behjärta (ngt viktigt); vanl. i förb. med prep. om (förr äv. prep. på): påminna (ngn) om (ngt); äv. utan utsatt personobj.; ofta med saksubj. Nyia Testamentzens Sacrament .. skola wara oss för öghonen, och minna oss på Gudz Löffte. Falck Und. 94 b (1558). Jag minner E. H:et .. om thett heman, min salige sver (dvs. svärfar) kiöpte til sin efterlefda qvinno. OxBr. 12: 182 (1616). Der inne .. slog klockan, minnande mig om arbetsdagen. DN 1893, nr 8701, s. 2. Törs du minna henne om det som var en gång? Larsson Vandr. 34 (1909). Hällen (dvs. gravhällen) skall till sena tider minna om honom som vilar därunder. SvD(A) 1932, nr 187, s. 5 — särsk.
a) (i poesi, tillf.) i uttr. göra sig mind, göra sig påmint. Den synen gör sig alltid mind / och ger mitt hjärta ro. Jönsson Flaskp. 70 (1920).
b) (†) övergående i bet.: invända. En dehl af Borgerskapet, förklara at intet hafva der emot minna. VRP 6/2 1734.
c) för att beteckna att ngn l. ngt gm sin beskaffenhet (likhet i utseende l. väsen l. uppträdande o. d.) för tanken hän på ngn l. ngt: påminna l. erinra om (ngn l. ngt). SDS 1899, nr 226, s. 1. De klara säkra linjer, som komma Vergas gestalter att minna om träsnitt. OoB 1928, s. 538. (†) Hon minner mig på den lärde Salmasii hustru. Dalin Arg. 2: 112 (1734, 1754).
2) komma ihåg (ngt), minnas; om förnuft: vara värksam, tänka; numera bl. i pass., se MINNAS 3. När min förnufft eÿ minner, / min öron eÿ höra må, / min sÿn och så för svinner, / min siäll annamma tå (o. Gud!). Visb. 1: 249 (c. 1620). Lucidor (SVS) 408 (c. 1670).
1) till 1: påminna (ngn om ngt). Jtem bidie wij ath tw wille mynne greffue (Hoya) oppaa at han wille schicke oss the beenharnesk. G1R 3: 292 (1526). Lidforss DQ 1: 13 (1888).
2) komma ihåg, minnas, tänka på (ngt), beakta (ngt); jfr minna, v.1 2. I borden dock minna på, att jag var ung, då vi sist talades vid. Björlin Elsa 130 (1879).
3) refl.: draga sig (ngt) till minnes; jfr minna, v.1 1 o. 2. Jag (skall) försöka minna mig på de der gamla slagdängorna. Fröding Brev 153 (1891).
Spalt M 1018 band 17, 1944