| Publicerad 1944 | Lämna synpunkter |
MINTRO mintrω4, adv.
(i vissa trakter, i sht i Skåne, bygdemålsfärgat) = MINSANN 1. Ihre DissJurForm. 4 (1746). Det är mintro inte många manfolk, som äro så uppoffrande mot en maka, som (osv.). Wigström Folkd. 2: 173 (1881). — särsk. övergående i interjektionell anv., = MINSANN 1 b α. Han har inte förtjänt nånting, och mintro, han har nock haft det knalt ibland. Larsson Hemmab. 15 (1916).
Spalt M 1047 band 17, 1944