Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MJÄLL mjäl4, sbst.1, r. l. f., i bet. 4 n., i bet. 5 r. l. f. l. n.; best. -en, äv. -n, ss. n. -et.
Etymologi
[sv. dial. mjäll, f., lös o. tunn snö, motsv. nor. dial. mjell, mjøll, f., lös o. lätt snö, isl. mjǫll (gen. mjallar), f., nyfallen snö; jfr sv. dial. mjälla, f., lös, fin sand; substantivering av MJÄLL, adj. — Jfr MJÄLA, sbst.1, MJÖL, MOLLA, MÄLL]
1) (†) mjölfin sand l. mojord; jfr MJÄLA, sbst.1 Jordmohnen af desse åckrar är dels mäst sandjord, dels lös miäll ock någon lerjord. VDAkt. 1735, F III 7. Därs. 1790, nr 524. Anm. Jfr språkprovet från 1671 under MJÄLL, adj. 1 a.
2) (†) om avfallsprodukt vid salpetersjudning. KrigVAH 1811—15, s. 14.
3) (†) nyfallen, vit snö. (Vofflor) Af socker hvita som en mjäll. CIHallman 45 (1775).
4) (†) vitt puder i peruk. Hatten bruka vi att betäcka hufvudet med men en sprätthök bär honom under armen, och mjället ryker om hufvudet på gatan. Linné Diet. 2: 39 (c. 1750).
5) om små vita, tunna flagor av avfjällade celler från hudens ytlager, vanl. i hårbottnen, fnassel (i huvudet). SvTyHlex. (1851). (Markurell) slog mjällen från kragen. Bergman Mark. 241 (1919).
Ssgr: (5) MJÄLL-AVSÖNDRING~020. SDS 1894, nr 419, s. 2. —
(5) -BILDNING. jfr bildning 4. 2NF 8: 497 (1907). Eksemet (yttrar sig) genom mjällbildning. Jundell Barn. 2: 338 (1927). —
(jfr 1) -MYLLA, r. l. f. (†) PT 1897, nr 208 A, s. 1.

 

Spalt M 1149 band 17, 1945

Webbansvarig