Publicerad 1945 Lämna synpunkter MONOTEIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Etymologi [jfr t. o. eng. monotheist, fr. monothéiste; avledn. av MONOTEISM] relig. anhängare av monoteism. Andersson (1845). BonnierKL (1926). — Avledn.: MONOTEISTISK, adj. (Den semitiska rasen) från hvilken alla de tre egentligen monotheistiska religioner som finnas, hafva utgått. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 58. Spalt M 1319 band 17, 1945 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
