Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOTEISM mon1oteis4m (fyrstavigt) l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, r. l. m.; best. -en. Anm. Förr användes stundom den nylat. formen monotheismus. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 15 (1834).
Etymologi
[jfr t. monotheismus, eng. monotheism, fr. monothéisme; av nylat. monotheismus; bildat av gr. μόνος, en, ensam, o. ϑεός, gud]
relig. tro på en enda, personlig gud (under samtidigt förnekande av tillvaron av andra gudar). Phosph. 1811, s. 266. Ymer 1935, s. 350. jfr UR-MONOTEISM. —

 

Spalt M 1319 band 17, 1945

Webbansvarig