Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOPLAN mon1opla4n l. må1– l. mω1-, l. -nå- l. -nω-, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr t. monoplan, eng. monoplane, fr. monoplan; av gr. μόνος, en, ensam, o. PLAN, n.]
(i fackspr.) flygplan med ett enda bärplan, med ett par vingar; jfr EN-DÄCKARE 2. Engström 5Bok 77 (1910). Nerén (1930).

 

Spalt M 1316 band 17, 1945

Webbansvarig