Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORSELL morsäl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er (BOlavi 111 b (1578) osv.) ((†) -en TullbSthm 1560, HovförtärSthm 1660, Verif. 1 a; mörszlar Schroderus Comenius 796 (1639)).
Ordformer
(mars(s)- (marc-) 1551 (: Marcelleconf(ekt))—1660. mors- (morc-) 1621 osv. mörszlar, pl. 1639. -eel 1621. -el 1828—1915. -ell 1621 osv. -elle 1551 (: Marcelleconf(ekt))—1807. -ellen, pl. 1560—1660. -eller, pl. 1578 osv.)
Etymologi
[fsv. morsal, n., bit, munsbit; jfr mnt. o. mht. morsēl (nt. marselljen, pl., t. morselle), ffr. morsel (fr. morceau), it. morsello; ytterst av mlat. morsellus, m., morsella, f., morsellum, n., diminutivavledn. av lat. morsus, bit, till mordere, bita (se MORDENT)]
1) (†) bit, stycke. Forsius Fosz 345 (1621). Tolck girigh Vlfwar äro tell, / The wälia sigh then bäst Morsell. Därs. 458.
2) (i sht i fackspr.) liten kaka (l. karamell) av socker tillsatt med kryddor (l. fruktsaft o. d.); förr i sht om dylik kaka vari inmängts läkemedel. TullbSthm 10/7 1560. För Hufwudet .. (äro) Morseller aff Bernsteen (m. m. bra). Hiärne Suurbr. 42 (1680). Ehrnström Kond. 137 (1915). Gentz Lindgren (1929; om ä. förh.). — jfr ANTIMON-, CHOKLAD-, CITRON-, MAG-, VALNÖTS-, VANILJ-MORSELL m. fl. — särsk. (†) i uttr. svart morsell, antimonmorsell. PH 11: 293 (1777).
Ssgr (till 2): MORSELL-FORM; pl. -ar. (i sht förr) för framställning av morseller; jfr form II 1. Almström KemTekn. 2: 262 (1845). —
(jfr 2) -KONFEKT. (†) 2VittAH 8: 116 (1551).

 

Spalt M 1397 band 17, 1945

Webbansvarig