mosaik | SAOB

Publicerad 1945

MOSAIK mω1sai4k (trestavigt) l. mωs1-, r. l. m.; best. -en; pl. -er.

Ordformer

(-igv’ Spegel TPar. 135 (1705). -ik 1781 osv. -ique c. 1700 (: mosaique arbete)—1778. -iqve 1773)

Etymologi

[jfr dan. o. t. mosaik, eng. mosaic; av fr. mosaïque, av it. musaico, mosaico, av senlat. musaicum, mosaicum, n. av musaicus, mosaicus, till gr. μούσειος, hörande till muserna, μουσεῖον, musernas tämpel, i sengr. äv.: mosaik (varav senlat. opus musivum, mosaik; jfr MUSIV), till gr. μοῦσα, musa (se MUSA, sbst., MUSEUM); eg.: hörande till de nio muserna l. deras tämpel]

1) dekorativ ytbeläggning av sammanfogade olikfärgade bitar av samma l. likartat material på sådant sätt att det hela bildar ett mönster l. en figurframställning; i sht om dylikt arbete utfört ss. dekoration på vägg, golv, tak, bordsskiva o. d. med småbitar, plattor o. d. av glas, sten, trä o. d. som nedtryckts i o. fasthållas av ngt kittartat ämne, musiviskt arbete, mosaikinläggning; äv. abstr., om denna teknik; äv. om arbete i annat material (tyg o. d.) som påminner om mosaikmönster. Ett arbete, en vägg i l. av mosaik. Spegel TPar. 135 (1705). Golfvet skiftade i Mosaiker. JGOxenstierna 4: 139 (1815). Karlin Konstsl. 27 (1886; i vävnad). Mosaiker betäckte väggarne (i moskén). Heidenstam End. 198 (1889). Seitz Glas. 31 (1933). jfr EMALJ-, GLAS-, GOLV-, LAPP-, LÄDER-, STEN-, TRÄ-MOSAIK m. fl.

2) mer l. mindre bildl., om ngt som ger intryck av mosaik; brokig l. heterogen samling. SvLitTidn. 1818, sp. 511. (Runius) skref .. en Nyårsbön för fosterlandet, innehållande en mosaik af bibelspråk. BL 13: 30 (1846). Hennes uppfostran var ett slags mosaik, hon hade gått än i den ena skolan än i den andra. Benedictsson Ber. 173 (1888). Minnenas skiftande mosaik. HågkLivsintr. 12: 99 (1931).

Ssgr (till 1): MOSAIK-ARBETARE~0200. arbetare (konstnär) som framställer mosaikarbeten. SvMerc. 3: 858 (1758). —

-ARBETE~020. [jfr t. mosaikarbeit] särsk. konkret; äv. oeg.; jfr musiv-arbete. SvBrlt. 1: 40 (c. 1700). Några av .. (Freses) dikter äro rena mosaikarbeten av rader, hämtade från andra. SvLittH 1: 323 (1919). Mosaikarbeten i glas. Seitz Glas. 20 (1933). —

-BASTARD. [jfr t. mosaikbastarde] zool. o. bot. bastard hos vilken stamarternas egenskaper icke förekomma blandade, utan uppträda vid sidan av varandra. 2NF (1913). —

-BILD. konst. bild framställd i mosaik; äv. oeg. NF 1: 409 (1875). Staden Rochester N. Y. har i detalj återgivits medelst en mosaikbild sammansatt av 82 vertikalfotografier. Ymer 1923, s. 500. —

-BIT. var särskild av de bitar som användas till en mosaik. Berg Handarb. 310 (1874). —

-BRODERI. jfr -söm. Branting o. Lindblom MedeltVävn. 1: 53 (1928; konkret). Därs. 58 (abstr.). —

-FABRIK. Östergren (1932). —

-FOTOGRAFI. (i sht förr) fotografikort sammansatt av flera små fotografier. Östergren (1932). —

-FÖNSTER. sammansatt av olikfärgade glasbitar. Ekbohrn (1904). —

-GLAS. använt till mosaikarbeten. Scheutz Ritk. 208 (1832). —

-GOLV. (helt l. delvis) prytt med mosaikinläggning(ar) l. bestående av olikfärgade plattor; äv. (i fackspr.) om gjutet cement- l. betonggolv i vars översta lager finnas små (brokiga) stenar (kalksten, marmorskärv o. d.). CAEhrensvärd Brev 1: 53 (1762). Bildmark Entrepr. 83 (1921; av cement). —

-GRUPP. trädg. växtgrupp med olikfärgade växter i mer l. mindre regelbundna mönster, tapetgrupp. HbTrädg. 8: 166 (1884). —

-GULD. [jfr t. mosaikgold, eng. mosaic gold, fr. or de mosaïque, senlat. aurum mosaicum l. musivum]

1) (mindre br.) musivguld. Dalin (1853).

2) legering av koppar o. zink (o. platina) som användes till oäkta smycken o. d. JournManuf. 2: 155 (1826). —

-INLÄGGNING~020. abstr. o. konkret: inläggning av resp. i mosaikmönster. Sundén (1887). LfF 1899, s. 306 (konkret). —

-KONST. [jfr t. mosaikkunst] om konsten att framställa mosaik. Hahr ArkitH 157 (1902). —

-KONSTNÄR. 2UB 1: 128 (1898). —

-KORV. kok. korv som (på grund av olikfärgade ingredienser) i tvärsnitt liknar mosaik. Möhl o. Goldschmidt KorfChark. 211 (1907). —

-LAGD, p. adj. inlagd med mosaik. (Vestibulens) mosaiklagda golf. Centerwall Hellas 127 (1888). —

-LANDSKAP~02, äv. ~20. geogr. landskap som av korsande förkastningar uppdelats i flak i olika höjdläge. 2NF 30: 618 (1920). —

-LÄGGARE. person som utför (lägger) mosaik. SDS 1894, nr 310, s. 4. —

-MÅLERI. (mindre br.) = -konst. Upmark Lübke 165 (1871). Roosval FornkristK 78 (1933). —

-MÅLNING. = mosaik 1. Atterbom Minn. 395 (1818). —

-MÖNSTER. UB 1: 235 (1873). —

-PASTEJ. kok. jfr -korv. Möhl o. Goldschmidt KorfChark. 212 (1907). Östergren (1932). —

-PLATTA, r. l. f. [jfr t. mosaikplatte] använd till mosaikinläggningar i väggar, golv o. d. SDS 1894, nr 310, s. 4. —

-POESI. (föga br.) litt.-hist. om poesi sammansatt av ord o. verser ur andra skaldestycken; jfr mosaik 2. NF 3: 168 (1878). —

-PSYKOLOGI. psykol. nedsättande benämning på associationspsykologien, som hävdar att själslivet är sammansatt av enkla element; jfr mosaik 2. 3NF 22: 421 (1936). —

-PÄRLA, r. l. f. (om forntida förh.) mångfärgad glaspärla. Bruzelius Forns. 27 (1850). —

-RULAD. kok. rulad med en inlagd blandning av blodkorv m. m. Östergren (1932). —

-SEENDE, p. adj. zool. om kräftdjur o. insekter med sammansatta ögon vilkas seende är så beskaffat att en fullständig bild av det i ögat fallande föremålet uppkommer gm sammanläggning av varje synstavs intryck; jfr musiv-seende o. musivisk 2. NF 7: 699 (1883). —

-SJUKA, r. l. f. bot. en smittosam virussjukdom hos vissa växter varvid olikfärgade fläckar uppkomma på bladen. Arrhenius Värld. 174 (1906). —

-SMYCKAD, p. adj. —

-SPEL. (†) pussel(spel). Verd. 1884, s. 214 (bildl.). —

-STEN. jfr -bit. Agrell Maroco 2: 359 (1800, 1807). —

-STIFT. jfr -bit. UB 1: 210 (1873). —

-STIL. konsthist. stil som framträder i mosaikarbeten l. inom mosaikkonsten. NF 2: 1414 (1878). —

-STRUKTUR. geol. förhållande(t) att beståndsdelarna i en bärgart ligga (polyedriskt) fogade vid varandra liksom småbitarna i en mosaik. Fennia VIII. 3: 28 (1893). —

-SÖM, r. l. m. textil. en förr brukad prydnadssöm utförd med två- l. flerfärgade mönsterfigurer som infälldes i hål av samma form i ett tyg av annan färg än figurerna. Fornv. 1929, s. 313. —

-TAVLA. skiva med mosaikinläggning. (Borden äro) belagda med mosaik-taflor i stället för dukar. Atterbom LÖ 1: 268 (1824). Väggarna bestodo af .. mosaiktaflor. Lönnberg Kåre 76 (1887). —

-TEGEL. [jfr t. mosaikziegel] använt till beläggning i mosaik av golv, väggar o. d. WoL 388 (1885). —

-TEKNIK. jfr -konst. NF 5: 355 (1882). —

-TRYCK. (†) boktr. viss metod att trycka flerfärgade tryck; äv. om sådant tryckalster. Pasch ÅrsbVetA 1843, s. 14. 2UB 10: 305 (1907).

Avledn.: MOSAIKIST l. MOSAICIST1004, m.||ig. (-ic- 1923—1930. -ik- 1772 osv.) [jfr t. mosaikist, eng. mosaicist, fr. mosaïquiste; av it. mosaicista; jfr mosaist] (i fackspr.) mosaikkonstnär, tillvärkare av mosaikarbeten. Björnståhl Resa 1: 386 (1772). Roosval RomK 240 (1930). —

MOSAISK040, adj.1 [jfr d. mosaisk; av t. mosaisch, musaisch, av fr. mosaïque] (i fackspr.) som består av l. användes till mosaik(inläggningar), av mosaik; mosaik-. Mosaiskt guld, mosaikguld (se d. o. 2). Swedenborg Res. 92 (1738). VetAH 1770, s. 194. BonnierKL 8: 267 (1926). —

MOSAIST104, m.||ig. [jfr d., t. o. eng. mosaist; av fr. mosaïste, av it. mosaista, av mosaicista] (i fackspr., numera knappast br.) = mosaikist. Andersson (1857). 2NF 29: 165 (1919).

Spalt M 1407 band 17, 1945

Webbansvarig