Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOTION motʃω4n, äv. mωt-, sbst.2, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. motion; av fr. motion; samma ord som MOTION, sbst.1]
(i sht skriftligt) förslag som i en beslutande församling av representanter l. ombud (riksdag, stadsfullmäktigeförsamling o. d.) väckes av ngn l. några av dess medlemmar, med yrkande om beslut. Framställa, väcka, förr äv. göra (en) motion i riksdagen. Riksdagen antog, avslog motionen. PT 1791, nr 2, s. 2 (om eng. förh.). Vid 1844 års riksdag gjorde .. (C. A. Agardh) en motion om spannmåls-belåning. Agardh BlSkr. 2: 157 (1853). Förslag kunna väckas i riksdagen av regeringen genom s. k. propositioner eller av riksdagsmännen genom s. k. motioner. Aldén Medb. 1: 92 (1943). — jfr GRUPP-, HÖGER-, PARTI-, RIKSDAGS-, VÄNSTER-MOTION m. fl. — särsk. (†) i allmännare anv., i uttr. (göra ngt) på ngns motion, på ngns förslag. Bremer Dal. 26 (1845).
Ssgr (i sht statsvet.): MOTIONS-DAG. särsk. i uttr. första, sista osv. motionsdagen, första osv. dagen då motion får väckas i riksdagen. SvD(A) 1932, nr 23, s. 4. —
-FLOD. jfr flod, sbst.3 5 slutet. NVexjöBl. 1851, nr 1, s. 2. —
-LEDES, adv. gm en motion, i form av en motion. SvD(A) 1922, nr 103, s. 5. Det motionsledes i riksdagen framburna förslaget. SocDem(A) 1932, nr 60, s. 2. —
-RÄTT, r. l. m. rätt(ighet) att väcka motion (i riksdagen). Ahlman (1872). Nyström Svedelius 1: 94 (1887). —
-TID. viss tid inom vilken motion (i riksdagen o. d.) får väckas. Järta 2: 395 (1824). SvRiksd. II. 11: 26 (1934). —
-VIS, adv. gm en motion, motionsledes. Det motionsvis väckta .. förslaget. Upsala(A) 1920, nr 34, s. 1. —
-VÄG. särsk.
a) i uttr. gå motionsvägen o. d., framföra ett förslag ss. motion.
b) (mera tillf.) i uttr. på l. i motionsväg, gm en motion, motionsvis. Crusenstolpe Ställn. 12: 60 (1848: i). Samtiden 1873, s. 78 (: på).
Avledn. (i sht statsvet.): MOTIONERA, v.1 [jfr t. motionieren, eng. motion] framställa l. väcka motion l. förslag (om ngt); förr äv. i uttr. motionera ngt, om ngt. Ständerna hafva motionerat uphäfvande af Collegierna. SC 1: 165 (1820). SvRiksd. II. 14: 184 (1934). —
MOTIONÄR104, m.||ig. (förr äv. -air) person som väcker motion, förslagsställare (i beslutande församling). DA 1825, nr. 75, s. 2. SvRiksd. II. 11: 34 (1934). jfr riksdags-motionär.

 

Spalt M 1453 band 17, 1945

Webbansvarig