| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOTION motʃω4n, äv. mωt-, sbst.1, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 2, om olika slag av motion, †) -er (Linné Diet. 1: 116 (c. 1750)).
1) (†) rörelse, förflyttning. Gadelius Tro 1: 172 (i handl. fr. 1712). Om ett vatn skal vara godt, bör det vara i ständig motion. Linné Diet. 2: 88 (c. 1750). — särsk.
a) om anfalls- l. försvarsrörelse vid fäktning, exercis o. d. Söderman ExBook 23 (1679). Porath Pal. 1: B 2 a (1693).
2) kroppsrörelse (promenad, löpning, gymnastik, bollspel o. d.), i sht sådan som utföres för att vidmakthålla den kroppsliga vigören, (lättare) kroppsövningar; förr ngn gg i pl., om olika slag av motion. Allsidig, ensidig, god motion. Tennis är l. ger god motion. Ta motion. Promenera för att få motion. HH XXI. 1: 135 (1711). Klyfva ved, grafva, draga åder, tröska och skiära äro hårda motioner. Linné Diet. 1: 116 (c. 1750). En giktframkallande faktor .. (är) bristen på motion. Ljungdahl ÄmnSj. 109 (1930). — särsk. (†) i uttr. hålla sig motion, ta motion, motionera. MoB 3: 89 (1769).
3) (†) sinnesrörelse; jfr EMOTION 1. (Ett missfoster) thet iagh icke uthan serdeles motion åskodade. VDAkt. 1689, nr 303.
4) (†) språkv. = MOVERING (se MOVERA 6). Hof PhilosGr. 109 (1782). Svedelius FrGr. 137 (1814). Noreen VS 7: 86 (1906).
-FART. idrott. lindrig fart (vid gång l. löpning), i sht under träning; motsatt: tävlingsfart. IdrBibl. 1: 60 (1918). —
-GYMNASTIK. lättare gymnastik avsedd för personer som på grund av ålder, fetma o. d. icke kunna l. böra deltaga i vanlig gymnastik; äv. om gymnastik som särskilt åsyftar svettdrivande o. avmagrande värkan. Wide MedGymn. 2 (1895). Rogberg Portug. 147 (1931). —
-PROMENAD. —
-RIDA. motionera l. rasta (häst) gm ridning; äv. intr.: ta motion gm ridning. DN(A) 1933, nr 96, s. 11 (tr.). —
-RITT. —
Spalt M 1452 band 17, 1945