Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOTETT mωtät4, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ett 1802 osv. -ette 1758—1823)
Etymologi
[jfr d. motette, t. motett, eng. o. fr. motet; ytterst av it. mot(t)etto, kyrklig sång uppbyggd på ett bibelspråk, avledn. av motto (se MOTTO)]
mus. flerstämmigt andligt tonstycke över en kort bibeltext i imiterande a capellastil (som vanl. utföres utan musikbeledsagning). PT 1758, nr 21, s. 4. (Palestrina) komponerade .. tjugunio motetter till ord ur Salomos ”Höga visa”. Valentin Musikh. 2: 7 (1901).
Ssgr: MOTETT-AFTON. (mindre) aftonkonsert (vanl. i kyrka) då motetter utföras. Sundén (1887). —
-KÖR, r. sångkör (kyrkokör) som (huvudsakligen) utför motetter. SvD(A) 1931, nr 4, s. 4. —
-PASSION. (i fråga om äldre katolska förh.) konkret: framställning av passionshistorien i motetter; motsatt: koralpassion. 2NF (1913). —
-STIL. mus. musikalisk stil utmärkande för motetter. Wegelius MusH 81 (1891). —
-SÅNG. abstr. o. konkret. Bagge Wendt 294 (1835).

 

Spalt M 1446 band 17, 1945

Webbansvarig