| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 15 a β) -KANDIDAT. kandidat vid val o. d. som ställes upp mot annan kandidat. SvT 1852, nr 164, s. 3. —
-KAST, n.
1) i sht sjöt. till I 2: vindkast som har motsatt riktning i förh. till rörelsen hos ngt annat l. till den tidigare vindriktningen; äv. (mera tillf.) bildl.: motgång. Schück VittA 5: 211 (i handl. fr. 1760; bildl.). Bokstäverna toppade sig (i brevet), som sjön för motkast. Essén Misst. 41 (1911).
2) till I 2, 13 d: kast utfört i motsatt riktning i förh. till ett annat kast, återkast; äv. bildl., om motåtgärd. (T.) Gegenwurff, (sv.) motkast. Lind 1: 129 (1738); möjl. till 3. Dalin (1853). Högberg Frib. 401 (1910; bildl.).
(I 15 a β) -KEJSARE. hist. jfr mot-konung. Ekelund MedeltH 131 (1828). Grimberg VärldH 5: 28 (1931). —
(I 13 d) -KLAGAN. särsk. (numera föga br.) jur. genstämning, rekonventionstalan. Jungberg 334 (1873). Östergren (1932). —
(I 1) -KOMMA, v. komma emot (ngn); numera bl. (tillf.) i p. pr. Cellarius 216 (1699). Motkommande ångare. SD(L) 1895, nr 279, s. 16. —
(I 15 a β) -KONTO. handel. om debet- l. kreditkonto i förh. till motsvarande kreditresp. debetkonto. Smedman Kont. 2: 8 (1872). —
(I 15 a β) -KONUNG. hist. om den ene av två (l. flera) konungar som samtidigt gjorde anspråk på att räknas som den laglige regenten i ett rike i förh. till den andre (de andra); särsk. om konung som uppsatts mot den härskande konungen. Botin Hist. 2: 228 (c. 1790). Grimberg SvH 57 (1905). —
(I 2, 13) -KRAFT. kraft som motvärkar annan kraft; ofta bildl. CAEhrensvärd Brev 2: 93 (1795). Vid jämvikt gäller alltid likhet mellan den verkande kraften och den elastiska motkraft (reaktion), som den framkallar. Moll Fys. 1: 12 (1897). Den elektromotoriska motkraften. 2UB 3: 294 (1897). Produktionens och arbetsmarknadens krafter och motkrafter. SvD(A) 1931, nr 235, s. 4. särsk. (numera föga br.) allmännare, om ngn l. ngt som motarbetar l. gör motstånd mot ngn l. ngt, kraftig motståndsfaktor; äv. övergående i bet.: motvikt (mot ngt). Thorild Gransk. 1784, 1: 61. (Motståndet mot Guds ord) kommer slutligen från den andliga tröghet, trötthet och tomhet, som kanske till slut af alla hinder och motkrafter är den svåraste att bekämpa och öfvervinna. Flensburg KyrklT 409 (c. 1875). —
(I 13 d, 15 a β) -KRAV.
(I 13 a, d) -KRITIK. kritik som är riktad mot ngt, i sht (utom tillf. numera bl.) mot annan kritik. Wikforss 1: 627 (1804). Siwertz JoDr. 88 (1928). —
(I 13 b) -KROPP. med. kropp (se kropp, sbst.1 5) som bildas i en levande organism ss. reaktionsprodukt (”motgift”) mot ett i organismen inträngande främmande ämne (”antigen”), ”antikropp”. KemT 1906, s. 158. Pettersson Bakt. 53 (1926). —
(I 2, 15 a β) -KRÖKNING. med. om den ena av de två, åt motsatt håll gående krökningarna i en S-formigt krökt ryggrad. Hartelius Sjukgymn. 281 (1870). Wide MedGymn. 386 (1896). —
(I 5, 15 a β) -KUST. om en kust i förh. till en annan som är belägen mitt emot. Ymer 1917, s. 249. —
(I 2) -KVIST. (i fackspr.) i uttr. hugga i motkvist o. d., hugga i riktning mot kvisten. Haller o. Julius 230 (1908). —
(I 11 c, 13 a) -KÄMPA. (numera bl. i utpräglat skriftspr.) kämpa mot, bekämpa; vanl. bildl. Lidbeck Anm. 128 (1808). Östergren (1932). —
(I 11 c, 13 a) -KÄMPE. om person som kämpar mot ngn (l. ngt), (ngns l. ngts) motståndare; vanl. bildl. JärtaBrefv. 1: 101 (1833; bildl.). Heurlin .. liberalismens svurne motkämpe. Bååth-Holmberg Morf. 2: 64 (1910). —
(I 15 b) -KÄRLEK. (†) genkärlek, återkärlek. Scherping Cober 2: 83 (1737). Chenon Heywood 4: 49 (1773). —
Spalt M 1457 band 17, 1945