Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOTIONERA mot1ʃωne4ra, äv. mωt1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. motionere; avledn. av MOTION, sbst.1]
1) tr.: ge l. skaffa (ngn l. ngt) motion, rasta (ngn); förr äv. refl.: ta l. skaffa sig motion. Motionera en häst. Bremer Hem. 1: 210 (1839). Lorden ämnar strax före maten .. motionera sig. Palmblad Nov. 4: 176 (1845, 1851). (Hunden) höll på att bli för fet och behövde motioneras. Munthe SMich. 51 (1930). — särsk. oeg. l. bildl. Fru Hägg hade följt uppträdet vaket iakttagande men utan att motionera sin tunga. Sandel Dropp. 108 (1924).
2) intr.: skaffa sig l. ta motion. Han motionerar dagligen. Dahlgren 1Ransäter 170 (i handl. fr. 1837). SDS 1904, nr 132 B, s. 3.
Särsk. förb.: MOTIONERA BORT1010 4. till 2: avlägsna l. göra sig av med (ngt) gm motion. Han har motionerat bort sin korpulens. Hedenstierna Marie 105 (1896).
Ssgr (till 1, hippol.): A: MOTIONERINGS-GÅRD. gård där hästar motioneras, rastgård; jfr gård, sbst.1 4 d. 2NF 30: 247 (1920). —
-KÖRNING. för motionering av häst. 2NF 6: 943 (1906). —
-VAGN. (förr) kraftig, slitstark vagn för motionskörning av vagnshästar. SD 1892, nr 329, s. 7. Därs. 1915, nr 305, s. 13.
B (†): MOTIONERS-VAGN. motioneringsvagn. SD(L) 1898, nr 171, s. 2.

 

Spalt M 1454 band 17, 1945

Webbansvarig