| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOTSÄTTNING mω3t~sät2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. (i konkretare anv.) -ar.
1) (†) handlingen att sätta sig emot l. göra motstånd mot l. uppträda oppositionellt l. fientligt mot ngt; jfr 3 a, ävensom MOTSÄTTA 2. (En levande) Troos kännemärkie .. är een vppenbarligh, fast och oafwikeligh bekännelse, förvthan blyxel, vthi alla förefallande tyranniske anstöter, och kätterske mootsättningar. Phrygius HimLif. 177 (1615). Sundén (1887).
2) (numera bl. tillf.) handlingen att sätta l. ställa upp l. anföra ngt ss. motsats till l. till jämförelse med ngt; jfr MOTSÄTTA 3. Den träffande motsättningen (i Oxenstiernas äreminne över G. III) emellan K. Gustafs och Josef II:s särskilta lynnen och handlingssätt. Tegnér (WB) 3: 233 (1819). Medvetande kan .. icke existera utan individuation i tid och rum; det förutsätter föreställningens motsättning mot viljan. NordT 1879, s. 327.
3) = MOTSATS, sbst.2 1; äv. (i sht i pl.) konkretare, om ett motsatsförhållande uppfattat ss. ett enskilt fall i vilket motsats mellan två begrepp föreligger. Motsättning till l. mot ngt. Motsättning mellan olika föremål l. begrepp o. d. Konträr, kontradiktorisk motsättning. I motsättning till l. mot. Geijer I. 5: 266 (1820). Lif i motsättning mot död. Noreen SprSt. 1: 163 (1885, 1895). Motsättningen mellan det tidliga och det tidlösa. Wikner Tidsex. 249 (1888). Den lilla skriften fängslar .. läsaren, i motsättning till den föregående dagbokens torra register. KKD 3: X (1907). Form 1936, s. 2. — jfr ART-, FÄRG-MOTSÄTTNING m. fl. — särsk.
a) övergående i bet.: (av vissa olikheter betingad) fientlig hållning l. oppositionell inställning; jfr 1; ofta i pl., med tanke på att motsättning föreligger i mer än ett avseende. Fahlcrantz 5: 144 (1856, 1865). Kriget hade för en tid mildrat motsättningen mellan Bismarck och den preussiska kungafamiljen. Hagberg VärldB 38 (1927). Under dessa år (då Danby var förste minister) hårdnade motsättningarna i det politiska livet i England. Grimberg VärldH 10: 317 (1941). jfr INTRESSE-, KLASS-, PARTI-MOTSÄTTNING m. fl.
b) (tillf.) övergående i bet.: kontrast. Norrmann Eschenbg 1: 156 (1817). Tänk dig .. (storkarnas) röda ben mot det mörka molnet, hvilken motsättning! Strindberg RödaR 79 (1879; om målning). Roosval FornkristK 24 (1933).
4) (mera tillf.) konkretare, = MOTSATS, sbst.2 2. Denna trohet mot sig sjelf, som är sjelfviskhetens skarpaste motsättning. Atterbom Minnest. 1: 301 (1844). (Våren, den tid) då alstringskraften eller dess motsättning, hälsan eller dess motsättning gör sig gällande i allt som lefver. Lundegård Prom. 2: 30 (1893).
Spalt M 1493 band 17, 1945