Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOTSÄGAN l. MOTSÄGEN l. MOTSÄGN, r. l. f.
Ordformer
(-seyan 1640. -sägen (-se-) 1593—1764. -sägn (-se-) 1560—1669)
Etymologi
[fsv. motsäghn; vbalsbst. till MOTSÄGA, v., o. SÄGA MOT]
(†) motsägelse (se d. o. 1); opposition. RA I. 3: 181 (1593). Därs. 4: 232 (1597). Raimundius HistLiturg. 106 (1638). Ekblad 197 (1764). — särsk. i uttr. (för)utan (ngns) motsägan l. motsägen l. motsägn o. d., utan motsägelse (från ngns sida). Sådant (som förordnats angående de kungliga barnens underhåll) måtte obråtzligen holles föruthan theres eller någre andres .. motsägn eller förhindring. G1R 29: 541 (1560). Bergv. 1: 162 (1649). BtVLand 5: 37 (c. 1660).

 

Spalt M 1490 band 17, 1945

Webbansvarig