Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MULVANTE mɯ3l~van2te, äv. (starkt bygdemålsfärgat) MULAVANTE mɯ3la~, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(mul- 1901 osv. mula- 1893 osv.)
Etymologi
[sv. dial. mulavantar, mulevantar, mular, pl.; jfr d. dial. mulevantar, pl.; benämningen möjl. föranledd av vantens likhet med en mule (se MULE, sbst.2). — Jfr MULHANDSKE]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tumvante, bälgvante, påsvante. Lundell (1893). Wester Reymont Bönd. 2: 50 (1924). Östergren (1932).

 

Spalt M 1552 band 17, 1945

Webbansvarig