Publicerad 1945 Lämna synpunkter MUNTA, sbst.1, f. Etymologi [jfr ä. d. munte; av it. l. span. monte, bärg, visst kortspel, av lat. mons (gen. montis), bärg] (†) benämning på ett kortspel. Stiernhielm Herc. 154 (1658, 1668). Spalt M 1596 band 17, 1945 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se