Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MURKA mur3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. murka; jfr nor. dial. murka, arbeta smått, småvärka, nyisl. murka, långsamt pina (ihjäl), döda; utvidgning av MÅRA, v. — Jfr MOLA, MORLA, v.2, MURKEN]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) arbeta träget o. intensivt, mola. LoW (1889). (Han) satt och murkade vid sitt .. skrivbord. GbgLatinlärovH 275 (1917). Wærn-Bugge Bruksb. 21 (1925).

 

Spalt M 1618 band 17, 1945

Webbansvarig