Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MURSA, m.; best. -an (Nordberg C12 2: 282 (1740)); pl. -ar (Petreius Beskr. 2: 264 (1614), Widekindi G2A 181 (c. 1676)).
Ordformer
(mursa (-sz-) 1614—c. 1676. murza 1729—1740. myrse 1729)
Etymologi
[av ry. murza, mirza, hög tatarisk dignitär, av pers. mīrzā, amīrzāda, eg.: fursteson, av arab. amir (se EMIR) o. pers. zāda, son, eg.: född (i avljudsförhållande till KIND, sbst.1)]
(†) hos tatarerna: furste l. hög dignitär. Petreius Beskr. 2: 262 (1614). Nordberg C12 2: 282 (1740).

 

Spalt M 1624 band 17, 1945

Webbansvarig