Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MUSLIM mus4lim l. (vanl.) mωs4-, m.; best. -en; pl. -er (Landberg Ökn. 312 (1882) osv.), stundom -s (SvLittFT 1837, sp. 687, Janson Lögn. 75 (1912)) ((†) = (CVAStrandberg 3: 387 (1855), Strindberg HMin. 2: 128 (1905))).
Ordformer
(moslem 1794—1868, 1910 (: moslemitiskt). moslim 1878—1912. muslim 1847 osv.)
Etymologi
[jfr t. moslem, eng. moslem, muslim; av arab. muslim, particip av aslama, taga sin tillflykt (varav ISLAM). — Jfr MUSELMAN]
(i fackspr.) muhammedan, muselman. Thorild 3: 356 (1794). Muslimen skall bedja fem gånger om dagen på olika tider. Lindberg Moham. 187 (1897). Söderblom ÖversRelH 78 (1912).
Ssg (i fackspr.): MUSLIMS-KVINNA. (enst.) muhammedansk kvinna. CVAStrandberg 3: 364 (1854).
Avledn. (i fackspr.): MUSLIMINNA, f. (†) muhammedansk kvinna. Lindberg Moham. 148 (1897). —
MUSLIMINSK104, adj. [jfr t. mosleminisch] muhammedansk. Lindberg Moham. 138 (1897). —
MUSLIMITISK1040, adj. (-slem-) muhammedansk. Ett moslemitiskt paradis. 3SAH 24: 315 (1910). —
MUSLIMSK, förr äv. MUSLIMISK, adj. (-imsk 1882 osv. -imisk 1900) muhammedansk. Landberg Ökn. 323 (1882). Söderblom UrRelH 184 (1915).

 

Spalt M 1665 band 17, 1945

Webbansvarig