Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MYTERI my1teri4, äv. myt1-, n.; best. -et l. -t; pl. -er.
samfälld lydnadsvägran, ev. förenad med våldsdåd mot överordnad(e), av krigsfolk, sjömän l. fångar o. d.; förr äv. allmännare, om ohörsamhet o. våld mot överheten: uppror, upplopp, sammansvärjning. Anstifta, göra myteri. Ett myteri bröt ut bland besättningen. Myteriet kvävdes snart. G1R 1: 58 (1523). Um man ähn bekomme en hoop tyskt folk, så skulle man förmode, att the snarere anrichtede myterij än någet annet gott. Därs. 26: 479 (1556). Olof Olofson Terfwo .. skal wara een Mytemaakere och komma Myterij .. ibland almogen tilwäge. SUFinlH 2: 229 (1605). DeFoë RobCr. 109 (1752; i fråga om skeppsbesättning). Myterier i Långholmens fängelse. Hellberg Samtida 8: 22 (1872). Siwertz JoDr. 276 (1928). — särsk.
a) (†) om hemligt samråd i olovligt syfte; maskopi. Sacellanus .. skyller .. (klockaren) at han hafuer myterij mz hanz leegfolk. Hall KultInt. 102 (i handl. fr. 1641). VDAkt. 1763, nr 296.
-MAKARE. (†) person som anstiftar myteri; jfr mytmakare. Lind (1738; under meutmacher). Schultze Ordb. 3194 (c. 1755).
Spalt M 1759 band 17, 1945