MYTTEL, m.?
Etymologi
[av ett icke uppvisat diminutivum till mnt. mite, mütte, litet kopparmynt (motsv. ä. t. meitel, meitlein, till meit, meite), vilket användes ss. förstärkning av negation i uttr. niet ene mite, äv. diminutivt i uttr. niet een mitken, motsv. ä. t. niet ein meitel; jfr mnl. mite, holl. mijt, samt de från mnl. direkt l. indirekt lånade eng. o. fr. mite, ävensom den fr. avledningen mitraille, skrot, eg.: litet mynt (jfr MITRALJÖS); urspr. samma ord som mnt. o. mnl. mite (holl. mijt), liten insekt]
(†) litet kopparmynt; i uttr. icke akta ngt en myttel, icke akta ngt värt ett rött kopparöre, icke vilja ge ett korvöre l. det minsta för ngt. Iagh achtar ey tin försmädhelse en myttel, eller thet ringaste. ALaurentii Ciegler 313 (1620).
Spalt M 1762 band 17, 1945
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se