| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄKTA mäk3ta2, v. -ade; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) MÄKTAS mäk3–tas2, v. dep. -ades.
I. tr. o. i abs. anv.
1) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i vitter stil, ngt arkaiserande) förmå, orka, orka med.
a) med inf. (med l. utan infinitivmärke) l. vbalsbst. l. ett allmänt neutralt pron. l. därmed likvärdigt ord (ss. mycket, föga o. d.) ss. obj., ävensom abs.: ha tillräckliga krafter (l. ekonomiska möjligheter) till (ngt resp. att göra ngt), förmå, orka, orka med; äv. (i sht förr) allmännare: vara i stånd (att göra ngt), kunna, stå ut med l. tåla (att göra ngt); lyckas med; stundom: duga till. RA II. 2: 130 (1617). För the ofärdige och Siuke (på sjukhusen), som icke mächta at gå i Kyrckian, skal Prästen undertijden giöra Gudztienst wid dheras Sängiar. Kyrkol. 28: 10 (1686). Ej längre Gudinnan / Mäktade höra hans klagande rop. Adlerbeth Æn. 14 (1804). (Gud) mäktar, der vår makt brister. Wallin 1Pred. 3: 143 (c. 1830). Flicka, kärleken är väldig, / Mäktar mer än allt på jorden. Runeberg (SVS) 2: 223 (1846). Ej mägtade Carhonn språnget (över den forsande bäcken). Arfwidsson Oisian 2: 325 (1846). Katekesens språk kunde läsas af hvar och en, som mäktade stafva i bok. Carlén Köpm. 1: 133 (1860). Vad .. (operasångerskan N. N.) mäktar i fråga om romanstolkning fick man någorlunda klart för sig under hennes konsert i Musikakademien på tisdagen. SvD(A) 1932, nr 292, s. 5. — särsk. (numera bl. tillf.): ha medel l. tillgångar (att göra ngt), ha råd med. Äro föräldrar så fattiga, att the egit tienstehion eij mechta hoos sigh hafwa, tå (osv.). KOF II. 2: 108 (c. 1655). Mächtar någor ej fullt gälda (böterna); stånde kropsplicht för alt. SB 5: 7 (Lag 1734). Knorring Torp. 2: 87 (1843). Cannelin (1921). särsk. (†) i pass. Att äga sådant (kemiskt renat) vatten är kostsamt och kan (på Java) ej mäktas af andra än rika. (Bladh o.) Hornstedt 134 (1784).
b) med obj. av mera konkret innehåll: förmå utföra l. åstadkomma l. prestera, behärska l. klara l. stå ut med, rå med l. på, orka med. Landsm. V. 6: 40 (1885). Här stodo .. (M. de Montaignes) böcker, .. latinsk vitterhet, grekiska, som dock egaren med svårighet mäktade, historiska och filosofiska verk. SD(L) 1894, nr 6, s. 5. I hvarje ögonblick kunde .. (vargarna) störta öfver mig, men jag kände att jag mäktade dem. Larsson Vandr. 31 (1909). — särsk.
α) (tillf.) med obj. betecknande en viss kvantitet av ngt. Endast 7 tallrikar (välling) mäktade han (vid kappätningen). Ödman VårD 1: 22 (1882, 1887).
β) (numera bl. tillf.) ha medel till l. råd med (ngt); jfr a slutet. Aldenstund .. Pigan, ett fattigt tjenstehjon, icke mägtar resekostnaden. VDAkt. 1789, nr 110. Almqvist Skälln. 65 (1838). Om de ej mäktade böterna. KyrkohÅ 1934, s. 282 (om förh. 1700).
c) (†) i uttr. mäkta sig ngt, ha råd att skaffa sig l. hålla sig med ngt. Dalin Arg. 2: 76 (1734, 1754). När .. (drängen) en gång kan mägta sig egit Hemmansbruk. Brauner Åker A 3 a (1752).
2) (†) ge (ngn) krafter o. d.; i uttr. mäkta ngn till ngt, sätta ngn i stånd till ngt. Wår krigzmakt .. / .. dän bör Wj där till Mäkta, / Att hon till Wårt förswar beredder Är ath fäkta. Börk Darius 86 (1688).
II. (†) dep.
1) = I 1 a (slutet). (Jag) mäcktas intet hålla min barn weed Schole. VDAkt. 1697, nr 221. Därs. 1722, nr 335.
MÄKTAS MED. (†) till II 1: orka med, rå med; ha råd med. VDAkt. 1705, nr 290. Broocman Hush. 3: 19 (1736). —
MÄKTA UT. (†) till I 2, i uttr. mäkta sig ut, göra sig svag, utmatta sig. Så gåå de (dvs. soldaterna) åter nu på kellare och krogar / Och mächta sigh slett uth på leen’ och lätta Qwinfolk. Hiärne (SvNatL) 201 (1665). jfr utmäkta. —
MÄKTA VID. (†) till I 1 a slutet: ha råd med. Annat (än mjölkmat o. ”grynsoppor”) läre .. (de fattiga) knapt mächta vid. Lindestolpe Skörb. 45 (1721).
Spalt M 1907 band 17, 1945