| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄKTIG mäk3tig2, adj. -are; superl. äv. -st (numera nästan bl. ss. senare ssgsled, arkaiserande, Schmedeman Just. 102 (1593: Stormechtigste), 2Saml. 1: 110 (c. 1669), JGOxenstierna 5: 93 (c. 1817; i vers), Hammar (1936: stormäktigste)). adv. = (†, Apg. 14: 1 (NT 1526; möjl. adj.), BtSödKultH 12: 8 (1591), RARP 7: 118 (1660; möjl. adj.)), -A (†, Syr. 46: 5 (öv. 1536), Jos. 10: 20 (Bib. 1541)), -EN (†, Ling As. 383 (1833)), -IT (†, Brahe Kr. 25 (c. 1585)), -T (Apg. 2: 2 (NT 1526) osv.).
1) som är i stånd l. kapabel till ngt l. äger förmåga l. möjlighet l. resurser att göra l. åstadkomma l. prestera ngt, som orkar med l. förmår l. kan ngt. — jfr AV-, HÄNFÖRELSE-, O-, REGENERATIONS-, VAN-MÄKTIG m. fl. —
a) (numera i sht i vitter stil, arkaiserande) i sådana uttr. som vara o. d. mäktig ngt l. mäktig av l. till ngt l. vara o. d. mäktig att (stundom till att) göra ngt, ngn gg äv. vara osv. mäktig göra ngt. OPetri Tb. 17 (1524; uppl. 1929). Ty iach sägher idher, ath gudh är mektogh vpwäckia aff thenne stenanar Abrahe söner. Mat. 3: 9 (NT 1526; Bib. 1917: kan uppväcka). Ett sinne, som är mäktigt af stora uppoffringar. Geijer Häfd. 52 (1825). Intet yttre förtryck är mäktigt, att alldeles hindra snillet i dess himmelska flygt. 2SAH 12: 410 (1827). I segerns öfvermod trodde .. (Pechlin) sig mäktig till allt. Malmström Hist. 6: 173 (1877). Han var inte mäktig några klara, sammanhängande tankar. Moberg Rosell 322 (1932).
b) [jfr motsv. konstruktion i t.] (†) konstruerat med gen. Konung Christiern sågh at han icke tess mechtig war, at han kunde slå them aff som honom bestallat (dvs. belägrat) hade. OPetri Kr. 232 (c. 1540). KOF II. 2: 162 (c. 1655).
2) (numera i sht i vitter stil, arkaiserande) som behärskar ngt l. råder l. har herravälde över ngt, som har ngt i sin makt l. besittning o. d.
a) i uttr. som beteckna att ngn har sig själv l. sina lemmar l. själsförmögenheter l. andra livsyttringar under sin kontroll; vanl. (o. numera nästan bl.) i uttr. (icke) vara o. d. sig (själv) mäktig, äv. (icke) vara o. d. mäktig sina sinnen(s bruk). Derigenom (har) min gamble siukdomb begynt sigh hoos migh igen at öppas (dvs. yppas) i så motto, at jag intet varet mechtig hvarken hand eller foot. OxBr. 8: 351 (1641). Då beklagadhe han att han inthet warit mechtig sin natur, uthan most kasta sit wattn i sin siorta då han stodh på plichtepallen (i domkyrkan). VRP 1706, s. 65. (Han) var .. ej mäktig sin känsla. Almqvist TreFr. 1: 87 (1842). Amos var nu icke längre sina sinnen mäktig. Cederschiöld Riehl 1: 97 (1876). Östergren (1932).
b) i uttr. som beteckna att ngn behärskar en viss konst, har en viss färdighet l. kunskap i ngt o. d.; företrädesvis (o. numera nästan bl.) i uttr. vara mäktig ett språk, förr äv. av l. i ett språk o. d., behärska l. kunna ett språk. CivInstr. 304 (1620). Lapparna .. äre .. icke .. (alla) lijka mächtige i denna konsten (dvs. att bruka trolltrumman). Landsm. XVII. 3: 31 (1672). Hvad desse så kallade lefvande tungomål beträffar är jag deraf ganska så mägtig. Leopold (SVS) II. 1: 18 (1775). Är part, vittne eller annan, som skall höras inför rätten, ej mäktig svenska språket, må tolk anlitas. SFS 1942, s. 1726. jfr SPRÅK-MÄKTIG. särsk. (†) i uttr. mäktig i skrifterna, väl bevandrad i skrifterna. Apg. 18: 25 (NT 1526; äv. i öv. 1883).
c) (numera bl. ngn gg i religiöst spr., delvis med anslutning till 5) i uttr. vara l. varda l. bliva ngn l. ngt mäktig l. mäktig över ngn l. ngt, ha resp. få ngn i sin makt l. sitt våld l. övermanna l. besegra l. bemäktiga sig l. få tag i ngn, vara i besittning av l. disponera över l. ha ngt resp. komma i besittning av l. komma över l. få tag i ngt; förr äv. med avs. på land, stad o. d.: inneha resp. intaga l. erövra ngt. Offuer then vnga mannen, kunde wij icke mechtighe warda, Ty han war oss förstarck. Sus. 39 (Bib. 1541). Röffwar han lijtet eller myckit och thet warder uppenbart, tå må hwar man, som honom kan mächtig bliffwa, bådhe honom sielf och alla the medh honom ähre .. saaklöös gripa. Lagförsl. 472 (c. 1606). Sedhan the Muskowiter bleffuo Slottet på nytt mächtighe .., haffua (osv.). Petreius Beskr. 1: 32 (1614). Hustru Mariedt .. tillspordhe .. om hoon icke .. må blijfva mårgongåfvorne mechtig. UpplDomb. 4: 10 (1638). Vore H. K. M:t mechtigh penningar, då vore snart att finna rådh. RP 12: 278 (1648). Fienden fick bort alla Böndernas hästar, så at .. (den svenske befälhavaren) intet kunde blifwa några slädar mächtigh til footfolcket. Widekindi KrijgH 715 (1671). När han ville åter taga up hatten, hade en stor svart vatten-hund gjort sig deröfver mägtig, och lopp dermed tvärt af öfver fältet. Weise 1: 214 (1769). Den verkliga orsaken till vårt ja är ingen annan än den, att Guds hand blivit mäktig över oss. Aulén AllmTron 15 (1923). jfr ÖVER-MÄKTIG. särsk.
β) (†) i uttr. vara tiden mäktig att göra ngt, ha tid att göra ngt. För en och annan angelägenhet har jag förr än nu ej warit tijden mäktig at kunna swara Wälb: H:r Häradzhöfdingens af d(e)n 29. Nov. ÅgerupArk. Brev 14/12 1717.
d) (†) i uttr. bliva l. varda ngt mäktig, få ngt till stånd l. lyckas uppnå l. få ngt o. d.; särsk. i uttr. bliva l. varda en önskan l. begäran mäktig, få en önskan l. begäran uppfylld. Schroderus Liv. 428 (1626). The utaf Wåre trogne Undersåtare, som .. icke kunna .. sin rätt mächtige blifwa. Schmedeman Just. 1137 (1687). (Han) blef .. sin önskan mägtig. AsiatB 2: 329 (1747).
e) (†) i uttr. vara mäktig ngt l. av ngt, förmå bära ngt; jfr 1. En Prins åt Kronan ämnad, / Som bördan mäktig var. GFGyllenborg Vitt. 2: 9 (1771, 1795). Gosselman Col. 2: 278 (1828).
3) (†) som är berättigad l. bemyndigad att göra ngt, som har rätt till ngt; i sådana uttr. som vara mäktig (till) att göra ngt l. vara ngt mäktig o. d.; äv. konstruerat med gen. Fulm[ac]te b[re]ff .. lÿdend[es] at hi[n]ric bist[er]fels hustrues arffwi[n]ge haffde giort ho[nom] my[n]dog och mechtig at kræffia wt arffw[et] ept[er] he[n]ne. OPetri Tb. 6 (1524; uppl. 1929). Att hans Kon. Mt. icke war thesz mächtigh, .. att erffueligen någet bortgiffua. Tegel G1 2: 94 (1622). Att ingen yngling och Adelsman .. må vara mächtig att disponera sin ärfteligen tillfallne ägendom .., innan han 21 åhr gammal är. 2RARP I. 1: 157 (1719). — jfr FULL-MÄKTIG.
4) utrustad med (stora l. för visst ändamål behövliga) krafter l. (andliga l. materiella) resurser; särsk.: kraftig, stark; numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till (o. väsentligen uppfattat ss. hörande till) 5 l. 6. Huru kan någhor gå j eens mektighes hws, och beröffwa honom hans booting bort, vtan han först binder then mektigha. Mat. 12: 29 (NT 1526; Bib. 1917: stark). Men epter thz the jw ingen redeligh sack (dvs. orsak) hadhe til tiggiande som wåre starke och mechtige noogh til at sökia theras födho mz arbete, ther fore (osv.). OPetri Clost. D 3 b (1528). När Grufvan blir .. 70 famnar diupare .., så är (eld-)Machin endå mächtig nog at fordra op Vattn utur ett sådan diup. Triewald Eldmachin 24 (1734). (Hästen) Czardas kunde önskas något större, men är annars en ovanligt framstående tvåårig halfblodshingst. Enormt mäktig, med utmärkta linier. TIdr. 1894, Julnr s. 4. — jfr FULL-MÄKTIG. — särsk.
a) (†) om person l. stat o. d., i uttr. mäktig av l. på ngt, med bestämning som anger i vilket avseende personen osv. är väl utrustad. Mechtigh aff kraffter. Ordspr. 24: 5 (Bib. 1541; äv. i öv. 1861; Bib. 1917: väldig i kraft). Frankrijke är mechtigt på folck och p(än)n(in)g(a)r. HSH 33: 28 (1635); jfr d. Widekindi KrijgH 584 (1671).
b) (i religiöst spr.) i uttr. mäktig i ngt, med bestämning som anger det vari ngn gör sig starkt gällande gm sina krafter l. resurser. Mechtogh bådhe j gerningar och oordh. Luk. 24: 19 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). Herren mechtigh j strijdh. Psalt. 24: 8 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 3006 (c. 1755).
c) om här, flotta o. d.: som har stor slagkraft, stark; jfr 6. Epter thet at häären war så stoor och mechtig (osv.). OPetri Kr. 113 (c. 1540). Ekelund NAllmH II. 1: 58 (1838).
d) (†) rik; dels i uttr. mäktig på rikedom, gods o. d., dels abs. Then mannen war ganska mechtigh och hadhe try tusend fåår, och tusende geter. 1Sam. 25: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: mycket rik). Dauid war .. på godz och äghor ganska mechtigh. LPetri 2Post. 137 b (1555). Schultze Ordb. 3005 (c. 1755).
e) (i religiöst spr.) om person l. sak, övergående i bet.: kraftigt värksam. Så är nw dödhen mectugh vthi oss, men lijffuet vthi idher. 2Kor. 4: 12 (NT 1526; Bib. 1917: utför .. döden sitt verk i oss). Mijn krafft är mechtigh j the suagha. Därs. 12: 9 (Bib. 1541). Du, som, mäktig i de svaga, / Bäst kan hjelpa och ledsaga! Ps. 1819, 129: 4; jfr Ps. 1937, 392: 4. Rosenius FaderVår 62 (1858).
f) (†) övergående i bet.: som har ett visst värde l. gäller för ngt visst. Man (skall) veta at ᚼ är stundom så gott som H. .. och stundom är thet så mächtigt, som ch eller gh. OPetri 4: 555 (c. 1535).
5) om person, rike o. d.: som har stor makt (särsk. i politiskt l. socialt hänseende); äv. (i sg. l. pl. best.) i substantivisk anv. Mark. 10: 42 (NT 1526). Mäktige kungh, tigh ske hälsa. Messenius Christm. 222 (c. 1616). Herre tu mäcktige Gud! Hela Werldens Skapare stoore! Spegel GW 19 (1685). Desse mäcktige Konunga-Riken. PH 2: 1154 (1734). När de mäktige på jorden / trampa en föraktad ätt (osv.). Tegnér (WB) 6: 3 (c. 1827). Österns kejsare hade (borgen) Alamuts härskare att tacka för sin krona, och Balduin .. förlorade både krona och liv, då han djärvdes trotsa den mäktige. Johnsson Essad KaukHeml. 99 (1931). — jfr ALLS-, EGEN-, HÖG-, LIK-, STOR-, ÖVER-MÄKTIG m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Dhen mächtige lofwar, och håller om han wil. Grubb 467 (1665). Dhen mächtige vthrättar stoor ting. Dens. 498. Ondt träta medh dhen mächtigha. Dens. 633.
b) (i sht skämts.) i obestämd form framför personbeteckning (titel) i best. anv., t. ex. i uttr. mäktig chef(en). På kontoret var han för visso en stor potentat, och bokhållarna darrade för mäktig chef. Nilsson Kabb. 118 (1916). Garnisonens .. förtjusning att .. få .. hänga upp mäktig kung Saraj i en krok. Essén HExc. 207 (1916). (Elisabeth hade) skyndat till tidningen för att .. tala med mäktig chefen om det där uppdraget i Tyrolen. Elgström Kvinn. 21 (1930).
6) (numera i sht i vitter stil) stor, ansenlig, väldig, betydande; numera nästan bl. för att beteckna att ngt är av imponerande storlek l. mängd l. gör ett imponerande l. överväldigande intryck o. d.
a) i fråga om storleken l. mängden av ngt mer l. mindre konkret. G1R 1: 100 (1523). En mägttiig hoop höö. BtFinlH 3: 56 (1535). En mechtigh skogh. RARP 3: 166 (1641). En mägtig hvalfisk. Lidner (SVS) 2: 360 (1784). En trämortel af mägtiga dimensioner. Bovallius CentrAm. 126 (1887). En vid, flack högplatå, öfver hvilken mäktiga fjälltoppar resa sig. Sjögren Torneträsk 81 (1909). En mäktig flod. Nilsson FestdVard. 16 (1925). — särsk. om ljud, stämma, ton o. d. Aarons söner .. giorde itt mectigt skall. Syr. 50: 16 (öv. 1536). Då brusa med ens de mäktiga toner från orgeln. Tegnér (WB) 3: 109 (1820). (Sångaren) lät höra sin mäktiga och varma stämma. SvD(A) 1934, nr 287, s. 11.
b) ss. bestämning till ord som betecknar en person med viss egenskap l. i viss värksamhet, för att angiva att han gm denna egenskap resp. värksamhet gör ett imponerande intryck o. d. Sturzen-Becker 1: 5 (1845, 1861). (Cavour var) en af sin tids mäktigaste talare. NF 3: 116 (1878). Manlig och karaktärsfull är Piero, en mäktig konstnärsande. Grimberg VärldH 7: 461 (1936). — särsk. (†) ss. bestämning till ord med klandrande innebörd: väldig, stor, svår. Joen Amundtszon, szom haffwer waridt en sliik mäktig förrädere. G1R 16: 25 (1544). En .. stark och mechtigh Drinckare. Schroderus Albert. 1: 6 (1638).
c) allmännare, om ngt mer l. mindre abstrakt; äv.: stark, kraftig; intensiv. Talet gjorde ett mäktigt intryck på de församlade. Ett mectigth forbundh och friidh giordis i .. Malmö. JönkTb. 109 (1524). En mectigh slakctningh. G1R 2: 89 (1525). (Gud) haffuer giordt mektogh tingh medh mich. Luk. 1: 49 (NT 1526; Bib. 1917: stora). Kampen .. slog bak ut och gjorde så mägtiga språng, at .. (ryttaren) tumlade (av). Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Naturens skönhet har på mig utöfvat ett mäktigt inflytande. De Geer Minn. 1: 26 (1892). Den berömda chaconnen (i Bachs d-mollsonat), .. säkerligen det mäktigaste verk, som någonsin skrivits för soloviolin. (Jeanson o.) Rabe 1: 232 (1927). — särsk. (†) i det ss. adv. brukade uttr. mäktig ting, i hög grad, väldigt, synnerligen, mycket. G1R 15: 641 (1543). Nu j affton är hans foot mektig ting swulnet. Därs. 16: 26 (1544). Hvilket de läte sig mächtog tingh väl behaga. RP 8: 147 (1640). Därs. 12: 90 (1647).
d) ss. adv.
α) ss. bestämning till ett verb: i betydande mängd, med stor kraft, i hög grad, högeligen, kraftigt, starkt, väldigt, mycket. Berchelt PestOrs. H 3 a (1589). Mina tunga bekymmer lättades mäktigt vid dessa orden. Cederborgh OT 4: 39 (1818). Allt mäktigare brusa skall / De frälsta hjärtans jubelsvall / I högre kyrkovalv. Ps. 1937, 177: 2. En .. växande allmän folkbildning, vilken mäktigt befordrat vår andliga och materiella odling. SFS 1942, s. 254.
β) (†) ss. bestämning till adj. l. adv.: ”mäkta”, väldigt, synnerligen, mycket. En mectugh stoor hoop. Apg. 14: 1 (NT 1526; möjl. att uppfatta ss. ett med stoor samordnat adj.). Wij såge och mechtigt gärne, om (osv.). G1R 16: 111 (1544). Han .. war mechtig drucken. BtSödKultH 12: 8 (1591). Visst är hon mäktigt skön. Leopold 2: 240 (1786, 1815). Biberg 1: 282 (c. 1820).
7) (i sht i fackspr.) ss. ett allmänt, relativt kvantitetsbegrepp, i fråga om ngt som har jämförelsevis stort omfång l. som förefinnes i jämförelsevis stor myckenhet: (så l. så) stor, som förefinnes i (så l. så stor) mängd o. d.; särsk. om lager av ngt o. d.: (så l. så) tjock l. djup. HC11H 12: 41 (1697). Huru mägtigt ett jordlager skall vara för att bära en byggnad, kan .. icke med siffror uppgifvas. Rothstein Byggn. 361 (1859). Kornet upplägges i 4 till 5 tum mäktiga högar. UB 5: 190 (1874). Tertiäravlagringarna på Spetsbergen utgöres av en omkring 1,500 m. mäktig lagerserie bestående av skiffrar och sandstenar. Ymer 1917, s. 207.
8) (i sht vard.) om föda: kraftigt mättande; förr äv.: svårsmält; jfr MÄTTSAM. Ärter och fläsk är en mäktig rätt. At man .. kastar köttet (av de förvildade nötkreaturen) bort, effter thet til at äta skal wara ganska obeqwämligit och mächtigt. Brask Pufendorf Hist. 81 (1680). Stengetssteken var något mäktig och såsen svart. Ödman VårD 1: 140 (1882, 1887). En något för mäktig ostkaka. Östergren (1932).
MÄKTIGHET, r. l. f. [fsv. mäktoghet; jfr d. mægtighed, nor. mektighet, mnt. mechticheit] egenskapen l. förhållandet att vara mäktig o. d.
1) (numera bl. tillf.) till 1: förmåga, möjlighet. Järta 2: 531 (1828). En outgrundlig mäktighet till kärlek! Österling Fränd. 1: 30 (1912).
2) (numera bl. tillf.) till 5: makt. Helsingius (1587). Atin fruchtade för Romarnas mechtigheet. Rudbeck Atl. 1: 827 (1679). Richardson Krigsv. 1: 34 (1738). Östergren (1932).
3) (i sht i vitter stil) till 6.
a) till 6 a: imponerande storlek l. mängd l. kvantitet o. d.; egenskapen att gm sin storlek osv. vara imponerande. Weste (1807). Snart aftager emellertid bergens mäktighet. Hedin GmPers. 202 (1887).
b) till 6 c: imponerande storhet l. styrka, kraft, intensitet o. d. Cygnæus 1: 99 (1848). Dahlbäck Åb. 20 (1914).
4) (i sht i fackspr.) till 7, ss. ett allmänt, relativt kvantitetsbegrepp: (så l. så stor) kvantitet l. storlek l. mängd l. myckenhet; använt bl. i fråga om ngt som har jämförelsevis stort omfång l. förefinnes i jämförelsevis stor myckenhet. Att utforska Sillstimmens mägtighet och direction. VetAH 1817, s. 38. För flere år sedan bröts å Rothschilds (olje-)fält i Bihi-Eybat en fontän med c:a 120,000 dubbelcentners mäktighet pr dag. GHT 1897, nr 264 A, s. 4. särsk.
a) om tjockleken l. djupet av ett lager (särsk. av jord- l. bärgart). VetAH 1745, s. 125. På tre mil när Oxford (finnes) en Ockergrufva .., hvaräst .. ett stratum af 3 qvarters mägtighet är yppadt. Rinman JärnH 701 (1782). AntT XIX. 1: 4 (1911).
b) mat. omfattningen av oändliga mängder (motsvarande begreppet antal i fråga om ändliga mängder). 2NF (1913). 19Årh. V. 1: 25 (1922).
5) (i sht vard.) till 8: förhållandet att vara mäktig; förr äv.: svårsmälthet. Serenius Kk 2 b (1734). Ärtsoppan bör på grund av sin mäktighet icke vara för tjock. Östergren (1932).
Spalt M 1909 band 17, 1945