Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÄRISK mä4risk l. mæ4-, förr äv. MÄRSK l. MÄRS, adj.; adv. -T.
som har avseende på l. hör till l. är hemmahörande i l. kommer från Mähren. Märiskt Win. 2VittAH 8: 130 (1575). Bolinder FolkEur. 281 (1928). — särsk.
a) i uttr. märiska bröder(na), bömiska bröder(na); jfr brödra-unitet. Böhmiske och Mähriske bröder. Münscher Kyrkoh. 123 (1814). (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 487 (1837).
b) (†) i n. sg. obest. i substantivisk anv.: visst slags tyg från Mähren. 1 1/2 alin merest tiil Jönss Staldrengh. GripshR 1539, s. 15.
Spalt M 1972 band 17, 1945