Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄRLA 3rla2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ar BtÅboH I. 1: 90 (1618), HovförtärSthm 1725, s. 138; -er ArkliR 1564, avd. 20, LösingDomb. 22/3 1599).
Ordformer
(marl- 18521873. me(h)rl- 15271889. märl- (mährll- o. d.) 1585 osv.)
Etymologi
[fsv. märla (JMPsalt. 507); jfr nor. merla; möjl. samhörigt med MÄRLA, v., o. MORING; jfr äv. MÅRNA, sbst.]
1) föremål av metall(tråd) i form av ett U med spetsiga ändar som slås in i ett underlag, så att en mer l. mindre halvcirkelformig öppning bildas, vari ngt (t. ex. en hasp, ett rep) kan fästas l. vari ngt (t. ex. en ledningstråd) fasthålles; krampa (se KRAMPA, sbst.2 4). Holmkvist BergslGruvspr. (cit. fr. 1527). Johansson Noraskog 2: 138 (i handl. fr. 1544). 12. st. krookar medh mehrlor till fönsterlemmarna. VGR 1668, s. 35. Märlor, hvaruti fästas 4 1/2 alns långa Järnkedjor. VetAH 1773, s. 340. HantvB I. 2: 315 (1934). — jfr KLOCKA-, KLÄPP-MÄRLA.
2) (i vissa trakter) hyska på klädesplagg (se HYSKA 1). Häcktor och märlor. Schück VittA 2: 398 (i handl. fr. c. 1681). En råck .. / Med häktor, märlor, träns. Livin Kyrk. 13 (1781). Heidenstam Vallf. 92 (1888).
3) [jfr motsv. anv. av t. öse o. eng. eyelet, vilka äv. betyda ”märla” (i bet. 2)] skom. om var o. en av de ringar i en sko l. känga genom vilka skoremmen löper; snörring, skoring. SvLädSkoInd. 1919, s. 238. SvSkoT 1927, s. 41.
Ssgr (till 1; i fackspr.): MÄRL-KOPPEL. vid flottled använt koppel (se koppel, sbst.1 1) bestående av 3 l. 4 länkar fästa i bomslanorna med en märla; sinkkoppel. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 339.
-STANS. värktyg som användes till inslagning av märlor i vägg o. d. 2UB 3: 559 (1897).

 

Spalt M 1998 band 17, 1945

Webbansvarig