| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MÖDAD mø3dad2, p. adj.; n. -at; äv. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat, i bet. 3) MÖDD möd4, p. adj. -are (Swedberg Lefv. 527 (1729)); n. o. adv. (föga br.) mött (Lundell (1893)); förr äv. (i bet. 3) MÖD l. MÖDE, adj.
1) (mödd) (†) betryckt, betungad; nedslagen, ledsen; jfr MÖDA, v. 1. Hör tu Torckill Truneson, / huij sitter du så mödd. Visb. 3: 257 (c. 1655). Här (dvs. i andakten) din mödda Siäl i sälla känslor hvilar. Bergeström IndBref 330 (1770). särsk. i uttr. vara mödd om ngt, bekymra sig om l. bry sig om ngt; jfr BEKYMRAD 4. Der om är jag så lite brydd ell’ mödder. Runius (SVS) 1: 272 (1713).
2) (mödad) (i vitter stil, numera föga br.) ansträngd; märkt av (tungt) arbete; jfr MÖDA, v. 2 (c). Bonden med mödad hand upphackade åkern. Adlerbeth Buc. 106 (1807). (Känslomänniskan) är så mycket benägnare att hålla .. (sin fantasiskapelse) för ett slags gudomlig gåfva eller ingifvelse .., ju mindre hon vid dess åstadkommande varit mödad och sjelfverksam. Boström 3: 64 (1834). Wester Reymont Bönd. 1: 208 (1920).
3) (numera bl., i formen mödd, i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) trött, utmattad; förr äv. i uttr. mödd av ngt, trött l. utledsen på ngt; jfr MÖDA, v. 4. När tu mödd och trött wast. 5Mos. 25: 18 (Bib. 1541). Then som tilskriffues, är bliffuen mödder aff samma sacks vprepeterning offtare til at höra. AJGothus ThesEp. 1: 5 (1619). Lijka som Heta Middagz Solen gör Menniskian Trödt, Mödhe och Wanmechtigh. L. Paulinus Gothus Pest. 8 a (1623). Och kommer se’n qvällen med rosiga slöjan, / På gungbrädet mödad du sätter dig ner. CFDahlgren 1: 53 (1831). Nödd är snart mödd. Granlund Ordspr. (c. 1880). Lundell (1893). jfr O-MÖDD.
Spalt M 2086 band 17, 1945