| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NAKEN na3ken2, adj. -ket; -kne, -kna; -knare. adv. NAKET; äv. (numera bl. arkaiserande l. skämts.) NAKOT na3kot2 l. -ωt2, adj.; n. o. adv. = ((†) nakte, m. sg. o. pl. best. Dahlstierna (SVS) 113 (1698), Därs. 122; nakta, n. sg. best. Dahlstierna (SVS) 407 (c. 1696)); förr äv. NAKUD l. NAKUT, adj.; n. -kut; förr äv. NAKAD l. NAKOG l. NAKUG l. NEKEN, adj.
1) som icke har kläder på (sig), oklädd; äv. om bild av oklädd människa l. gud o. d.; förr äv. i uttr. blott och naken l. naken och blott (jfr 3 a, 4); jfr BLOTT, adj. 1 a. Kläda av ngn l. sig naken. Bada naken. Naken modell; jfr MODELL 3 a. (Jag var) nakwdher och j clädden mich. Mat. 25: 36 (NT 1526); jfr e. Han looth fara lijnklädhit och kom vndan frå them naken. Mark. 14: 52 (Därs.). (Adam o. Eva) worde warse, at the wåro nakne, och the bundo tilhopa fikona lööff, och giorde sigh skiörte. 1Mos. 3: 7 (Bib. 1541). Iagh är naken kommen aff minne modhers lijff, naken skal iagh åter fara tijtt. Job 1: 21 (Därs.). Om tu seer en nakot så klädh honom, och dragh tigh icke vndan för titt kött. Jes. 58: 7 (Därs.); jfr e. The skola .. låta tigh (dvs. Oholiba) nakotta och blotta. Hes. 23: 29 (Därs.). (De skola) stå uthan för kyrkiedören nakote till midian medh rijs i handen. FinKyrkohSP 5: 222 (1669). ”Det kännes liksom lite gråkallt” — sa’ kärringen, satt naken på isen. Holmström Sa’ han 20 (1876). Hos stammarna vid övre Nilen gå män och jungfrur nakna. Nilsson PrimKult. 51 (1923). En naken gudabild av trä. Dens. FestdVard. 163 (1925). — jfr BLOTT-, HALV-, HEL-, SKAM-, SPLITT-, SPLITTER-NAKEN m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Naken quinna driffuer nöden til at spinna. SvOrds. B 7 a (1604); jfr e. Så gott är liggia naken, som inthet haffua på sigh. Därs. C 2 a; jfr: Så gott är liggia naakot, som hafwa elackt på sigh. Grubb 780 (1665).
b) i vissa uttr. betecknande att ngn är helt naken.
α) (vard.) naken som Gud skapat en l. som man skapats, äv. som man kom(mit) till världen o. d. Naken som han kommit till verlden. Nordforss (1805). Östergren (1932).
β) [jfr d. nøgen som en aal, eng. naked as a needle] (†) naken som en nål (jfr 4) l. som en ål. Si i gräset hvar han springer, / Så naken som en nåhl båd bak och frammanför! Bellman (BellmS) 4: 173 (1771). Naken som en ål. Dalin (1853; vard.).
γ) spiller l. splitt(er) l. spritt naken o. d., se SPILLER osv.
c) om kropp, kroppsdel o. d.: som icke är betäckt med kläder o. d.; oklädd; bar; blottad; mera tillf. äv. i uttr. inpå nakna skinnet, inpå bara skinnet, ända inpå skinnet. Twenne nakota menniskjo armar och händer. BtÅboH I. 10: 88 (1640; i bild i sigill). Betäcka sin nakota kropp. Humbla Landcr. 256 (1740). Vi blevo genomvåta inpå nakna skinnet. Donner Samoj. 210 (1915). De sista parismodernas bara armar och nakna ryggar. Siwertz Varuh. 123 (1926). särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., om kroppsdel o. d. som (på ett påfallande sätt) saknar alla prydnader; jfr 2 e. Händerna, som syntes så sällsamt nakna utan sina ringar. Hallström Brilj. 123 (1896). jfr (†): Håret (på den med bjällror o. grannlåter utstyrde lappgubben) hängde i nakna testar omkring hufvudet. Bremer Nina 646 (1835).
d) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i n. sg. obest. (stundom äv. best.), sammanfattande, om nakna människor l. nakna partier av människokroppen; särsk. konst. om (partier av) den nakna människokroppen, använd(a) ss. motiv för konstnärlig framställning. Måla naket. Scheutz Ritk. 209 (1832: Det nakna). (Min lärare rådde) mig att gå in i en atelier i Paris för att ordentligt studera naket. Cederström Minn. 84 (1913). Seglare .. spejade i land efter naket, ty sådant är läcker ögonfägnad. Suneson GGrund 13 (1926). Anm. till 1 d. Ordet förekommer ngn gg i fackspr. ss. sbst. r. i sg. obest. i bet.: tavla l. skulptur som framställer naken modell; jfr NAKET-SAK. (N. N.) deltager .. (i utställningen) med en större naket. SDS 1945, nr 352, s. 4.
e) i hyperbolisk anv.: ofullständigt l. otillräckligt l. illa klädd; klädd så att stora delar av kropp o. lemmar äro obetäckta; halvnaken; särsk. dels (i bibliskt spr.): som har livklädnad, men icke mantel på (sig), dels (vard.) i sådana uttr. som (gå ut o. d.) så (där) naken o. d., (gå ut osv.) så tunt l. ofullständigt klädd osv.; förr äv. om krigsfolk o. d.: dåligt utrustad med kläder, som har utslitna l. trasiga kläder. När Simon Petrus hörde ath thet war herren, bandt han omsigh kiortelen (ty han war nakot) och gaff sigh j siön. Joh. 21: 7 (NT 1526). Iagh moste gå blott och naken. Mika 1: 8 (Bib. 1541). Att (krigs-)folckedt går nakudt och intet kläde hafver fått. RP 4: 222 (1634). Mödrarna, som leda sina nakna döttrar på badorter och baler för att fånga försörjare. Strindberg Giftas 2: XV (1886). Gå ej ut så naken! Sundén (1887).
f) i utvidgad anv. (jfr e), om egenskap, tillstånd, värksamhet o. d.: som utmärker l. utövas av en naken människa (l. nakna människor) l. innebär l. kännetecknas av l. har avseende på nakenhet; äv. om klädmod: som utmärkes av djup urringning av klänningar o. d.; förr äv. om litteratur: som ohöljt skildrar könslivet o. d. Menniskian war mz nakna fäghrind, mera beprydd, än noghot aff the andra Creaturen. OPetri MenSkap. 16 (c. 1540). Ett nakot Tornerande eller kamplöpande. Sylvius Curtius 154 (1682). Den nakna litteraturen. GHT 1896, nr 245 A, s. 3; jfr 5 a. Direktoaren .. var icke på långt när ett så naket mod som empiren. Kleen Kvinn. 31 (1910; i fråga om kvinnodräkten). Naken dans. Ramberg BlSvarta 74 (1911).
g) mer l. mindre bildl. (jfr h, 5), om ande, själ, människohjärta, (personifierad) dygd o. d.; särsk. om människan efter döden l. inför Guds dom o. d., betraktad ss. berövad allt som kan skyla hennes uselhet o. d. Ath tu (dvs. Laodiceas församlings ängel) äst .. fattigh, och blind, och nakot. Upp. 3: 18 (NT 1526). Sanningen älskar at gå naken. Triewald Förel. 2: f 2 a (1736). (På en egyptisk bild) träder själen, den nakne, inför sin dommare. 2VittAH 11: 18 (1822). Farväl, kamrater, tills hvarann vi råka, / till märgen ömkligt nakna, inför Herran! Karlfeldt FlPom. 25 (1906). särsk.
β) (†) övergående i 4: utan all egen förtjänst; jfr BLOTT, adj. 3 b. Hvar nu icke hjertat finner sig .. blott och nakot, så är des tro et intet. Borg Luther 2: 604 (1753).
h) i vissa bildl. uttr. utgörande benämningar på växter; jfr 2 b β.
β) (†) nakna pigor, Leucojum vernum Lin., som blommar tidigt på våren, medan snön ännu ligger kvar, snöklocka, klosterlilja. Jörlin Blomsterg. 3 (1794). JönkHushSällskH 1828, s. 118.
2) i allmännare anv.: som saknar (skyddande) betäckning l. hölje; obetäckt, bar; blottad. Helsingius (1587). (Tandköttet) förråtnar och förderfwas (vid skörbjugg), att Tanderötterna synes och nakna stå. Lindh Huuszapot. 233 (1675). Nakna koppartrådar. TT 1893, M. s. 20. En gång skall hans hjärta skrumpna mellan nakna revben. Bergman Patr. 133 (1928). — jfr HALV-, HEL-NAKEN. — särsk.
a) om hud l. kroppsdel o. d. hos människa l. djur, äv. om (i sht lägre) djur: som saknar (l. berövats) hår l. ull l. fjädrar l. skal l. annan naturlig (kropps)betäckning; bar; äv.: kal, skallig; i sht förr äv. om får: som tappat sin ull l. är nyklippt. En vsel naken kropp. Stiernhielm Embl. 3 (1668; om silkesmask). HTSkån. 2: 378 (1759; om får). Amphibia, et fult, ohyggeligt, nakot pack. Linné DelNat. 9 (1773). (Grönsiskans) nakna små ungar. Rosenius SvFågl. 2: 51 (1921). Nakota hjässor. Ekholm Odal 21 (1930). jfr (†): (Människan) är naken och icke hårot. Schroderus Comenius 239 (1639). — särsk. zool. i uttr. naken hund, hund med hårlös hud (förr betraktad ss. en särskild ras). Linné SystNat. 5 (1748). 4Brehm 3: 321 (1922).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] om växt l. växtdel o. d. När du sår, då är det du sår .. ett naket korn. 1Kor. 15: 37 (Bib. 1917). — särsk.
α) om träd, kvist o. d., i sht förr äv. om stjälk o. d.: som (alltid l. för tillfället) saknar blad; bladlös; avlövad; äv. i utvidgad anv., om årstid: som utmärkes av avlövade träd. Träna nakne stå. Skogekär Bärgbo Wen. 34 (c. 1635). VetAH 1746, s. 132 (om blomskaft). Iskall vind i nakna lunder klagar. Nyblom Rim 136 (1886, 1904). Fast årstiden är naken .., kan detta landskap tilltala på det högsta. Holmström ResHoll. 132 (1915). jfr VINTER-NAKEN. särsk. (mera tillf.) i uttr. på naken kvist, på bar kvist (se BAR, adj. 1 b β slutet). Sehlstedt 5: 36 (c. 1870). Moberg Rask. 212 (1927).
β) (†) bot. i uttr. nakna höstliljor, om arter av släktet Colchicum Lin.; jfr 1 h α. SvBot. 6: VII (1809).
γ) bot. om vissa växtdelar; särsk. dels om blomma: som saknar hylleblad, dels om blomfäste hos korgblomstriga växter: som saknar hår l. fjäll, dels om bladknopp: som saknar knoppfjäll, dels om frö(ämne): som sitter på ett öppet fruktblad. Marklin Illiger 412 (1818; om blomma). Lundström Warming 273 (1882; om blomfäste). NF 8: 934 (1884; om bladknopp). (Gymnospermerna) igenkännas främst på att fröämnena sitta nakna på de öppna fruktbladen. 3NF 14: 689 (1931). särsk. om gräsfrukt: som ligger fri inom (icke tätt omsluten av) agnarna (o. lätt faller ur det mogna axet); ofta i utvidgad anv., i sådana uttr. som de nakna sädesslagen o. d., om sädesslag osv. med nakna frukter; särsk. i uttr. naket korn l. nakna kornet, himmelskorn. Himmelskornet eller nakna Kornet. Torén Rebau o. Hochstetter 196 (1851). Lindberg Svagdr. 11 (1892; om sädesslag). 2NF (1913; om gräsfrukt).
δ) lant. o. bot. i utvidgad anv., om sotsvampar som angripa vissa sädesslag: vars sporer efter upplösning av innehållet i sädeskornen spränga dessas skal, spridas med vinden o. lämna axspindeln kvarsittande naken; äv. om växtsjukdomen som förorsakas av dylik sotsvamp; motsatt: täckt; ofta i uttr. naket sot, flygsot. Naket och täckt kornsot. UtsädT 1895, s. 289. En del (växt-)sjukdomar kunna .. bekämpas genom betning, såsom .. nakna och täckta soten på hafre. LD 1909, nr 81, s. 2. LmUppslB 1030 (1923).
c) biol. om cell: som saknar cellvägg. De båda vid befruktningen samverkande cellerna äro hos djuren alltid nakna. NF 2: 125 (1876).
d) om jordens yta, bärg, mark o. d.: icke täckt l. skyld; vanl. med tanke på växtlighet: obeväxt, kal; äv. övergående i bet.: ödslig; förr äv. om havsytan: som icke avbrytes av ngt, öppen; jfr e. Åkrarne kring Upsala .. stodo .. nästan nakna och gofvo det eländigaste hopp för åkermannen. Linné Sk. 1 (1751). Et nakot Haf har uppehållit mig i 61 dagar. Loefling Resa 4 (1751). Hur tomt och naket! Det är en fullkomlig ödemark. Leopold 3: 507 (1792, 1816). På klippor och naken jord. KalSvFolkskV 1911, s. 22. särsk.
α) som saknar träd l. buskar, skoglös; äv. i utvidgad anv., dels om väg: som går genom skoglösa trakter, dels om hus o. d.: som icke omgives av träd l. buskar o. d. Hisinger Ant. 4: 59 (1828). De nakna Vestgöthaslätterna. QLm. 3: 54 (1833). Almqvist Går an 113 (1839; om väg). En liten naken kulle utanför Jerusalems murar. Lagerlöf KristLeg. 179 (1904). De skånska bondgårdarna .. lågo (förr) alldeles nakna ute på den öppna, blåsiga slätten. Sandström NatArb. 1: 7 (1908).
β) bot. om skog, risformation o. d.: där marken icke är beväxt med mossor l. lavar. 2NF 33: 479 (1922). Smärre fläckar av .. såväl blåbärsbjörkskog som lingonbjörkskog, båda nakna. BotN 1925, s. 68.
e) om rum, vägg, fönster o. d.: som saknar inredning l. betäckning l. utsmyckning l. prydnader o. d. (t. ex. möbler, tavlor, gardiner osv.); äv. om (del av) byggnad, skepp o. d. som härjats av eld, storm o. d.: som utgör den kvarvarande, oförstörda resten l. grundstommen l. som har endast grundstommen kvar o. d. Nödens nakna tjäll. Lidner (SVS) 3: 107 (1788). Den nakna eldstad står opp ur mullen (dvs. av den nedbrända gården), / lik kämpens benrad i ättekullen. Tegnér (WB) 5: 91 (1825). Emellan is och bränningar uppnådde ändtligen båten det nakna vraket. Carlén Rosen 244 (1842). Inga tapeter finnas .., utan väggarna stå nakna. AllmogHemsl. 65 (1915). Nakna fönster. Essén Prim. 204 (1919). särsk.
α) om flaggstång: som saknar flagga; äv. [jfr motsv. anv. i eng.] sjöt. om mast l. rå: som saknar rigg resp. tackling. Nakna flaggstänger. Tavaststjerna Marin 24 (1890). Naken mast. Ramsten o. Stenfelt (1917).
β) i utvidgad anv., i uttr. (göra ngt) för nakna väggar(na), förr äv. för nakna väggar, bänkar och tak, med tanke på åhörare o. d.: (göra ngt) för tomt hus; särsk. jur. o. bankv. i uttr. protest för nakna väggar, om växelprotest o. d. som värkställes vid en tidpunkt då protestaten stängt sitt kontor l. icke kan träffas i sin bostad. Hålla föreläsningar för nakna Väggar, Bänkar och Tak. Schück VittA 5: 593 (i handl. fr. 1769). Spela för nakna väggarna. Östergren (1932). Protest för nakna väggar. SvBanklex. 435 (1942).
f) om vapen: blottad l. utan skida; förr äv. om bösspipa: utan kolv. VetAH 1742, s. 59 (om bösspipa). Nakna svärd. Mörne Elef. 162 (1931).
g) om lampa, låga o. d.: icke täckt av kupa o. d.; bar; jfr BAR, adj. 1 b ι. Elfving Starkstr. 280 (1909). En ensam, naken gaslåga fläktade i den mörka, stinkande trappan. Blomberg MolnBröd. 146 (1932).
3) [utvecklat ur 1] som saknar skydd l. hjälpmedel o. d.
a) [jfr motsv. anv. i mnt., t. o. eng.] (†) om krigsfolk: som saknar (skydds)-vapen; obeväpnad; äv. i fråga om örlogsfartyg o. d.: oskyddad; äv. i uttr. blott och naken (jfr 1, 4); jfr BLOTT, adj. 2. Her Steens (dvs. Sten Stures), Heming Gaddz och the andres folk som i stadhen woro, .. woro mest alle drukne, och woro blotte och nakne. OPetri Kr. 304 (c. 1540). (Örlogsfartyget Vasas) nakna köl. Stenhammar 36 (1789).
b) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] om öga: icke försedd med glasögon l. synglas o. d.; i sht förr äv. (övergående i 6) i sådana uttr. som med naket öga o. d., med obeväpnat öga, med blotta ögat, stundom äv. i utvidgad anv.: utan minsta svårighet, utan vidare. Så små hår, at de ey med nakot öga .. kunna sees. Triewald Bij 4 (1728). Man kan ju med sitt nakna öga se, att herr von Jacobson älskar syster Christine. Elkan Hall 74 (1899). Hans ansikte var alldeles orörligt och stirrade tätt inpå henne med de nakna blå ögonen. Siwertz Låg. 277 (1932; i fråga om person som tagit av sin pincené).
4) [utvecklat ur 1 (e); jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] (numera knappast br.) utblottad, utarmad; barskrapad; förr äv. ss. uttr. för ringaktning l. förakt: ömklig, eländig; förr äv. dels i uttr. blott och naken (jfr 1, 3 a), dels i uttr. naken som en nål (jfr 1 b β), helt utblottad. Hade the nakade landstrykare statt tig för 2 åhr sedan, så (osv.). Weise 9 (1697; uppl. 1769: nakote). Hon .. war naken som en nål. Runius (SVS) 1: 284 (1713). Lagerström Bunyan 3: 139 (1744: blott och naken). Hofvet for till Gripsholm, la Bourdonniere beskänkt till Upsala, och Liedner naken til Stockholm. 2Saml. 3: 38 (1779). Den där Olovsson .., som sedan gav sig till flottkarl .., barskrapad och naken. Högberg Utböl. 2: 13 (1912). — särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. naken av l. från l. med l. på ngt, blottad på ngt, saknande ngt; stundom (o. urspr.) med tanke på ngt som tjänar l. tänkes ss. beklädnad l. betäckning; jfr 1, 2. (Vissa världsliga präster äro) nakne från de fårakläder, som et ärbart och skenfagert lefverne skyler somliga med. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 81 (1738); jfr 1. Stora ord nakna af värde. LBÄ 23—24: 32 (1799). Tegnér (WB) 2: 309 (1814: härpå). De med jord nakna Skottska bergen. Wallmark Resa 3 (1832); jfr 2 d.
5) bildl. (jfr 1 g, h).
a) (i vitter stil) blottad för blicken l. uppfattningen; uppenbar, tydlig; ohöljd; äv. i uttr. naken (in)för ngn l. ngt. Ställa sanningen naken för E(ders) N(ådes) ögon. Posten 1769, s. 1073; jfr b α. De sämsta af alla seder (hade i vissa hjälteepos) ställts nakna för anblicken. Hermes 1821, 2: 183. Tingens väsen sjelf för Skalden naket sitter. Tegnér (WB) 6: 52 (1829). Naket hån. Marcus-Fall Baum MännHot. 246 (1930).
b) som saknar all utsmyckning, enkel; osminkad, oförfalskad; äv. övergående i bet.: fattig, torftig. Hans lahme, plumpe Vers helt blotte nakne stå. Düben Boileau Skald. 12 (1721). Den stränga, nakna, tråkiga reformerta gudstjensten. Atterbom Minn. 203 (1817). En med nakna verkligheten fullkomligt öfverensstämmande skildring. Hillman SpNov. 164 (1896). Den isländska diktionens nakna enkelhet och frostkyla. Blanck NordRenäss. 89 (1911). särsk.
α) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; ytterst efter lat. nuda veritas (Horatius Od. 1: 24)] i uttr. (den) nakna sanningen, en naken sanning o. d., (den) rena l. osminkade l. oförfalskade sanningen osv. VgFmT II. 6—7: 115 (1587). En nakot sanning kastar man i vrån. Dalin Arg. 1: 8 (1732, 1754). Den nakna sanningen är den, att (osv.). SvD(A) 1935, nr 174, s. 4.
β) (numera knappast br.) språkv. om sats: enkel (se d. o. 5). Svedbom Satsl. 13 (1845). Pipon SprGr. 8 (1872).
γ) (†) metr. om troké som består av en betonad o. en helt obetonad stavelse: ”ren”. SvLittFT 1837, sp. 404.
6) [jfr 5 b] (utom i a, b i sht i vitter stil) som saknar alla tillsatser l. framträder i rent tillstånd l. betraktas utan alla beledsagande omständigheter o. d.; blott (se BLOTT, adj. 4); blott o. bar; ingenting annat än; enbart; ofta svårt att skilja från 5 b. Geijer I. 5: 36 (1810). Att vid afdömandet af förseelser .. afse icke blott den nakna gerningen .., utan äfven de vilkor, under hvilka gerningen blifvit bedrifven. Runeberg (1837) hos Strömborg Runebg IV. 1: 78. När .. billighet (sättes) emot naken rätt. Svedelius SmSkr. II. 2: 85 (1866, 1888). Dyrt nog köpa blotta nakna freden. Quennerstedt C12 2: 168 (1916). En skara sjömän från en baltisk båt, / som kämpat för det nakna livet. Silfverstolpe Heml. 76 (1940). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i eng.] (i vissa kretsar, föga br.) om visky o. d.: utan tillsats av vatten o. d., ren, torr. Hultman Vild. 95 (1907). Sån här whisky ska drickas naken. Engström Bläck 67 (1914).
b) som saknar alla kommentarer l. förklaringar; ss. adv. stundom äv.: rätt o. slätt, utan vidare, (helt) enkelt. Nakna förslag. Chydenius 162 (1765). Ett exempel vägleder bättre än en naken regel. Berzelius Kemi 5: 1030 (1828). Emedan nakna ziffror sällan bevisa något, så (osv.). SvLittFT 1838, sp. 794. Det kan falla lagläsaren in att helt naket vägra. Högberg Vred. 1: 208 (1906). (Vissa) iakttagelser .. visa närmast endast det nakna faktum, att (osv.). ANF 41: 192 (1925).
c) (numera bl. tillf.) språkv. som saknar ändelse. Almqvist SvSpr. 71 (1832). De starka (verben) utmärka sig (i imperfektum) .. genom .. naken, ehuru vokal-förvandlad stam. Rydqvist SSL 1: 325 (1852). Därs. 2: 296 (1857).
-BILD, se B. —
-DANS. (naken- 1922 osv. naket- 1946) [jfr t. nackttanz] särsk. om dans (ss. konstform) utförd av (nästan) naken dansös. Nattlokaler med .. nakendans. DN(A) 1922, nr 6, s. 12. —
(2 b γ) -FRÖIG. bot. om växt: vars frön äro nakna; som tillhör gymnospermernas huvudgrupp bland fanerogamerna; i pl. i substantivisk anv. äv. om denna huvudgrupp; motsatt: gömfröig. Nakenfröiga växter. Areschoug BotEl. 2 (1883). Gymnospermer (Nakenfröiga). Skårman Forssell 3 (1898). —
(2 b γ slutet) -HAVRE. [jfr t. nackthafer] (numera föga br.) bot. sädesväxten Avena nuda Lin., skallös havre. Alm(Sthm) 1795, s. 44. —
(2 a) -KINDAD, p. adj. zool. om fågel: som har nakna kinder; särsk. i uttr. nakenkindad hök, falkgamen Polyboroides typicus Smith, i pl. äv. om släktet Polyboroides Smith. (Stuxberg o.) Floderus 3: 117 (1903). Nakenkindad hök. 4Brehm 9: 100 (1926). SvUppslB (1934; om släktet). —
-KULTUR. (naken- 1931 osv. naket- 1932—1933) [efter t. nacktkultur] benämning på en rörelse som ivrar för att människor av båda könen skola leva nakna tillsammans, när temperaturförhållandena så tillåta; förhållandet att leva på detta sätt; nakenhetsrörelse; nudism. SvD(A) 1931, nr 216, s. 8 (om förh. i Italien). Propaganda för naketkultur. Därs. 1932, nr 109, s. 7 (rubrik).
Avledn.: nakenkulturell, adj. som har avseende på nakenkultur; äv. (vard.) om person: som ägnar sig åt l. ivrar för nakenkultur. Nakenkulturell herre. DN(A) 1932, nr 196, s. 5. Nakenkulturella spörsmål. Därs. 1933, nr 328, s. 1. —
(1 c) -RÖV. [jfr t. nackarsch] (†) oeg.: fattiglapp, trashank; jfr bar-stjärt. Serenius (1734, 1757; under bare-tailed). —
-STATY, se B.
B (i allm. till 1 d, i sht konst.): NAKET-BILD. (naken- 1933. naket- 1924 osv.) bild (målning, etsning o. d.) av naken människa (nakna människor). GHT 1924, nr 57, s. 3. —
-DANS, se A. —
-KULTUR, se A. —
(1) -MOD. (tillf.) om nudism betraktad ss. modeföreteelse. SvD(A) 1929, nr 196, s. 6 (om förh. i Frankrike). —
-STATY. (naken- 1933. naket- 1925 osv.) staty av naken människa (nakna människor) l. av naken gud o. d. SvD(A) 1925, nr 117, s. 10. —
NAKNA, v. (†) eg.: blotta; anträffat bl. i pass. med intransitiv bet., bildl.: framträda ohöljd; jfr naken 5 a. Här är trakten så kysk, jag frugtar ej att anses brottslig, om mina tankar naknas (gm mina ord). 2Saml. 40: 63 (c. 1829).
Spalt N 37 band 18, 1946