Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARE na3re2, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr sv. dial. nare, kall o. genomträngande blåst, skarp vårvind, nor. nare, kall blåst, fjällvind; möjl. av ljudmålande urspr. — Jfr NARA, v.3]
(i vissa trakter)
1) kall, genomträngande blåst. Swedberg Ordab. (1722). En nare, som trängde tvärs igenom allting. TIdr. 1896, s. 118. Det rådde en bitande nare, som gjorde det svårt att andas. Aminoff Krigsg. 433 (1904). Östergren (1933).
2) [jfr NARIG 3] narighet. SkånAB 1895, nr 25, s. 1. (En flicka) som led av svidande nare just där sveciakängorna slutade halvvägs uppåt skenbenet. Stadener Morg. 26 (1945).

 

Spalt N 98 band 18, 1946

Webbansvarig