Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARV nar4v, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet narf, narffw o. d.)
Etymologi
[jfr d. narv; av nt. narwe, hårsidan på läder, eg.: ärr (åsyftande de ärrliknande fördjupningarna på hårsidan), motsv. t. narbe, ärr, hårsida på läder, eg.: ngt hopdraget o. besläktat med NAR, sbst.1, NARE, sbst.3, NARIG, adj.2 — Jfr NARVIG, adj.2]
(i fackspr.)
1) det mönster som bildas av de mer l. mindre öppna hårporerna på lädrets hårsida; äv. (i sht i uttr. konstgjord narv) om dylikt mönster som inpressats i lädret på maskinell väg; äv. i uttr. sätta narv på läder o. d., förse läder (osv.) med konstgjord narv. Sätta narf på en hud. Serenius (1734; under grain). Kalfskin med instött narf till stolklädsel. VGR 1820, s. 310. 270 st. hela bruna kohudar med insatt narv. TLev. 1908, nr 34, s. 1. Narvsidan .. narvsättes eventuellt, i synnerhet om den naturliga narven är skadad. Fatab. 1935, s. 184.
2) hårsida på läder l. skinn; äv. om det skikt av en hud i vilket narvmönstret finnes. BoupptSthm 1685, s. 653 a, Bil. Skafva bort narfven. Murberg FörslSAOB (1793). Godt sål-läder bör .. låta betydligt böja sig utan att narfven sönderbrister. Åkerman KemTechn. 2: 524 (1832). SvSkoT 1926, nr 24, s. 8. Man rakade .. med .. håren och var mycket noga att ej skada narven. Fatab. 1929, s. 154.
Ssgr (i fackspr.; i allm. till 1): (1, 2) NARV-FEL. felaktighet (i mönstret) på hårsidan av läder. Hirsch LbGarfv. 232 (1898). —
-HUGGEN, p. adj. stenhugg. om yta hos huggen sten: helt avplanad med mejsel (varvid ytan påminner om narvytan hos läder), skrädhuggen. Bildmark Entrepr. 97 (1921). —
-JÄRN. (förr) visst slags järn varmed man satte narv på en hud; jfr narva, v. 1. AHB 52: 30 (1871). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 92. —
-KÄRRA. apparat (liknande en kärra) i vilken rullar med viss ytstruktur (bildande ett narvmönster) anbringas o. med vars hjälp narvmönstret inpressas i lädret därigm att apparaten föres över detta. Fatab. 1935, s. 184. —
-LÄDER. läder vars narvsida användes ss. översida. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. —
-MÖNSTER. det mönster som kännetecknar narven på visst slags läder; äv. om dylikt mönster som på konstgjord väg inpressats i (imitation av) läder. HantvB I. 2: 306 (1934). —
-RULLE. jfr -kärra. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 92. SvSkoT 1926, nr 24, s. 8. Fatab. 1935, s. 184. —
(jfr 2) -SIDA. hårsida på läder; motsatt: köttsida. Rothof 699 (1762). —
(2) -SPALT. det skikt av spaltläder som utgöres av narvsidan. TT 1896, K. s. 89. —
-SÄTTA, -ning. förse (läder) med konstgjord narv. Hirsch LbGarfv. 192 (1898). —
-TECKNING. = -mönster. —
-YTA. HantvB I. 2: 306 (1934).
Avledn.: NARVA, v., -ning.
1) till 1: förse (läder) med konstgjord narv, sätta narv på; i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: försedd med narv. Bruno Gumm. 220 (1762). Hirsch LbGarfv. 236 (1898).
2) till 2: avlägsna narven på (skinn); i ssgn avnarva. —
NARVIG, adj.1 [jfr t. narbicht, narbig] (föga br.) till 1, om läder(yta): som har narv, narvad. Lind (1738). Östergren (1933). jfr halv-narvig.

 

Spalt N 110 band 18, 1946

Webbansvarig