| Publicerad 1946 | Lämna synpunkter |
NASAREN nas1are4n, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. NASARENER, m.; best. -n; pl. =.
1) (föga br.) = NASARÉ 1. Björkegren 1850 (1786). Nazarenern som törstade och svalt. Gullberg TokPortf. 7 (1895). SvUppslB (1934). särsk. (†) i pl. = NASARÉ 1 slutet. (Paulus) är en Mestare för the Nazareners partij. Apg. 24: 5 (Bib. 1541). Brasck Apg. G 4 a (1648).
2) [åsyftande dessa målares starkt religiösa läggning] konsth. anhängare av den religiöst-romantiska målarskola som uppstod i början av 1800-talet i Tyskland (o. sedermera slog sig ned i Rom); i sht i pl. best., sammanfattande, om dessa målare. Estlander KonstH 336 (1867). Af 1830-talets romfarare blir Plageman den enda svenska nazarenen. Nordensvan KonstH 421 (1900). Josephson Romant. 54 (1926). —
1) (föga br.) till 1: som härstammar från l. har avseende på (invånarna i) Nasaret. Holmberg 2: 204 (1795). Weste (1807). särsk. till 1 slutet: som utgöres av l. skapats av de första kristna. Wij haffuom fwnnet .. (Paulus) wara .. en förmyndare för thet Nazareniska partijt. Apg. 24: 5 (NT 1526). Nazareniska psalmer. Pipping Carducci Dikt. 45 (1894).
2) konsth. till 2: som består av l. utförts av nasarener(na). 3NF 1: 169 (1923). Josephson Romant. 27 (1926). —
NASARENISM1004, r. konst. till 2, om den konstriktning som företräddes av nasarenerna, nasarenernas skola. SvBL 8: 214 (1879). Ekbohrn (1904).
Spalt N 114 band 18, 1946