| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
-PACKA, -ning.
1) till 3: lägga ned (ngt i ngt), särsk. för transport l. förvaring, o. därvid packa det mer l. mindre väl samman. Warg 674 (1755). LAHT 1884, s. 124.
2) (numera bl. mera tillf.) till 6: packa samman l. ihop (ngt). NorrlS 1—6: 39 (c. 1770). Murberg FörslSAOB (1793). —
(1, 2, 3) -PASSERA. (tillf.) passera på väg ned. Murberg FörslSAOB (1793). GHT 1896, nr 271, s. 3. —
-PISKA, -ning. (mera tillf.)
1) till 1, 5 b, om nederbörd: piska på så hårt att den kommer (ngt) att sjunka ned l. lägga sig, slå ned. Hagel, stora som hönsägg, nedpiskade sädesfälten. VexiöBl. 1822, nr 31, s. 1. Lovén Dante 1: LXXXVI (1856).
2) till 5 c, 6: tvinga (eld o. d.) att lägga sig gm att piska den med lövruskor o. d. Östergren (1933). —
(5, 6, 12 a) -PLATTA, -ning. (numera bl. tillf.) tillplatta, göra platt; komma (ngt) att ligga platt mot ngt. Schück VittA 4: 235 (i handl. fr. 1724). Cornell Gotik. 105 (1935). särsk. bildl.
a) göra (ngt) plattare l. mattare l. tamare, nivellera. JournSvL 1800, s. 226. Det profana (kämpade) med det heliga — det nedplattade nu mot det sublima fordom. Törneros Brev 1: 346 (1826; uppl. 1925). BEMalmström 2: 189 (c. 1860).
b) (vard.) med avs. på person: tillplatta, stuka. Känna sig alldeles nedplattad. Östergren (1933). —
-PLOCKA, -ning.
-PLUMPA, -ning.
2) till 13, tr.: sätta plump(ar) på (ngt), söla ned (ngt) med plumpar; i sht i p. pf. Lind 1: 334 (1749). Blanche Tafl. 1: 64 (1856). —
(3) -PLUMSA, -ning. (vard.) falla l. sjunka ned (i ngt) med ett plumsande. Forsell Sällsk. 19 (1842). —
(3) -PLÖJA, -ning. mylla ned (ngt, särsk. gödsel) gm plöjning. Item haf(ver) drängsens fader nidplögdt sädan (dvs. säden). VDAkt. 1662, nr 12. SvNat. 1924, s. 89. —
(1) -PRAKTISERA. bringa ned (ngt) med ett visst besvär l. gm en mer l. mindre finurlig metod; förr äv. med saksubj.: leda ned (ngt). Hertigens FavoritVindthund, hvilken under .. branden nedpraktiserades utaf en Spruthandtlangare. SP 1792, nr 9, s. 1. Han .. (beräknade), huruvida de (dvs. takrännorna) kunde nedpraktisera till jorden annat än regnvatten. Blanche Våln. 511 (1847). —
1) till 1, 3, 5, 6: driva l. tvinga ned (ngt till l. mot l. i ngt) l. komma (ngt) att ligga tryckt mot ngt l. pressa samman (ngt) l. komma (ngt) att sjunka till en lägre nivå gm utövande av ett visst tryck på det; trycka ned l. ihop. Porath Pal. 1: A 1 b (1693). Den krängande båten, hvars akter nedpressats ända till relingen af den starka farten. SD(L) 1900, nr 391, s. 3. Hård nedpressning av den skurna luggen (på tyget). Fredr1Tid 27 (1924). Bröstkoppling för nedpressning av brygga (i brottning). IdrIMar. 1935, s. 232.
2) bildl., till 8: komma (ngt) att sjunka till en lägre nivå gm utövande av ett visst tryck l. en viss press på det o. d.; särsk.
a) till 8 b, i fråga om minskning av ngts kvantitet, sänkande av priset på ngt o. d. Risingh KiöpH 53 (1669). Att söka nedpressa produktionskostnaderna så lågt som möjligt. EkonS 2: 597 (1902). Jundell Barn. 1: 274 (1927).
b) till 8 c. De fristående tyska handelshögskolorna befinna sig i fara att nedpressas från den akademiska ståndpunkten till ett slags folkhögskolnivå. 2NF 36: 251 (1924).
3) (numera knappast br.) bildl., till 5 b, 8 c, med avs. på person: förtrycka; hårt pressa l. ansätta; göra betryckt l. beklämd. Valerius 1: 75 (1829). De motiga, nedprässande förhållanden, hvarunder en stor arbetarkår här i Stockholm lefver. SLorS 13: 103 (1897). —
(8 b) -PRUTA, -ning. pressa ned (ngt) gm prutning; pruta l. slå av på (ngt). Fryxell Ber. 8: 71 (1838). Låt den tanken fara, att beställaren söker nedpruta edra priser. NordBoktrK 1914, s. 122. —
(5 b, 12) -PUNJARTA, v.; anträffat bl. i p. pf. -ad. [till punjart] (†) sticka ned. Isogæus Segersk. 465 (c. 1700). —
-PÅ40 (se för övr. anm. 3:o sp. 273), prep. o. adv. [jfr fsv. nidher a] (ngt vard.)
I. prep.
1) till 4, i fråga om utsträckningen av ngt; betecknande att ngt sträcker sig ned o. vid sträckningens slut befinner sig l. vilar på ngt: ned på (ngt). Högberg Vred. 3: 213 (1906).
2) till 14 a, c, d; betecknande befintlighet på en plats som befinner sig jämförelsevis lågt l. långt nere: nere på. Nedpå sjön synes ingen væderkåra. Murberg FörslSAOB (1793). Högberg Vred. 3: 101 (1906).
3) till 14 b; betecknande lokalisering av ngt till den nedre delen av ngt: på (l. i) den nedre delen av (ngt), nedtill på (ngt). Nordforss (1805). Nedpå sidan. Lindfors 2: 85 (1824). Sundén (1887).
II. (numera bl. mera tillf.) adv., motsv. I 3: nedtill; stundom: på nedre botten (i ett hus). En Sidhen Camlotz Kiortill besatt med 3 quarter, Suartt Flogeld, och eth streck nedher påå. HH 1: 22 (1543). I köket nerpå. Östergren (1933). —
(3) -PÅLA, -ning.
1) slå ned (påle l. spetsigt föremål o. d.) i marken; äv. bildl. l. oeg., särsk. med obj. betecknande byggnad som vilar på pålar nedslagna i marken. Sylvius Mornay 338 (1674). Lewenhaupt Reddy 85 (1907).
2) folklor. ”fästa” (liket av ngn) nere i jorden gm att slå en påle genom det (i syfte att hindra den döde att gå igen). FoF 1937, s. 72. —
(1, 3) -PÅTA, -ning. (vard.) äv. bildl. Murberg FörslSAOB (1793). Schultze Emigr. 184 (1930; bildl.).
Spalt N 345 band 18, 1947