Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NORDAST nω3rdas2t, förr äv. NORDEST l. NORDERST, adj. o. adv. superl.
Ordformer
(nordast, ss. adj. 1583 (: nordaste, sg. best.)—1773 (: Nordaste, sg. best.), ss. adv. 1526—1920. norderst, ss. adj. 1644 (: Norderste, sg. best.)—1773 (: nordersta, sg. best.), ss. adv. 1531—1644. nordest, ss. adj. 1569 (: nordeste, sg. best.)—1759 (: nordesta, sg. best.), ss. adv. 1578—1689. nordrast 1765 (: Nordraste, adj. sg. best.))
Etymologi
[fsv. norþaster, adj. superl., sv. dial. nolest, adj. o. adv. superl.; jfr d. nordest, isl. norðastr, adj. superl.; superl.-bildningar till NORD o. NORDER]
I. (†) adj.: som befinner sig längst mot norr, nordligast. 2SthmTb. 4: 29 (1569). Den nordeste staden i Lijfland. Widekindi KrijgH 375 (1671). Det Nordaste landet i Helsingakungadömet är Norrbotn. Broman Glys. 1: 22 (1726). Barchæus LandthHall. 14 (1773).
II. (numera bl. ngn gg i poesi, ålderdomligt) adv.: längst mot norr, nordligast. OPetri Tb. 110 (1526). Hörnnehuset öffuerst och norderst j grenden. G1R 7: 233 (1531). Iagh föres nu bort nordast i fiellen uthi boÿor. Wivallius Dikt. 94 (1634). Then Högste Gudh .. hafwer behagat, at läggia thetta Wårt Rijke Swerige, nordest uthi Werlden. Schmedeman Just. 247 (1647). Göransson Bautil Föret. 3 (1750). Nordast i lappens fjäll / stiger väl kall klar kväll. Blomberg KapH 27 (1920).

 

Spalt N 669 band 18, 1947

Webbansvarig