| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NÅGONTING nå3gon~tiŋ2, äv. -ωn-, emfatiskt äv. 32 4, äv. (vard.) NÅNTING non4tiŋ, äv. 04 l. 3~2, emfatiskt äv. 4 4, pron.
något.
I. i substantivisk anv.
1) = NÅGON II 1 b. Det ser ut som om du ville säga någonting. Tå Ahithophel gaff itt rådh, war thet såsom man hadhe fråghat Gudh om någhon ting. 2Sam. 16: 23 (Bib. 1541). En skata spärrar ut stjerten, och släpper ned någon ting på talemannens hjessa. CFDahlgren 3: 160 (1820). Sjung någonting, Cäcilia! Atterbom LÖ 2: 172 (1827). Nånting i den stilen tror jag inte min farbror upplevde. Barthel Colón 98 (1932). särsk.
a) (vard.) i uttr. eller nå(go)nting, eller något i den stilen. Friherrinnans bror lär vara ynglingens välgörare, fosterfar eller någonting. Almqvist DrJ 294 (1834). Dens. AMay 15 (1838).
b) bestämt av ett omedelbart efterföljande adj. l. adjektiviskt pron. resp. av relativsats l. en inf.; jfr NÅGON II 1 b γ. Du får allt hitta på nå(go)nting annat. Man må säga hvad man vill, så ligger i Auctorskapet, som i alt annat besynnerligt, någon ting verkligen oanständigt. Kellgren 3: 223 (1793). Säg att de skicka hit nånting att bära mig hem i. Cavallin Kipling Wi 16 (1897). När det är någonting jag inte kan räkna ut på egen hand. Wägner Norrt. 20 (1908).
c) (i skriftspr.) i uttr. ett l. detta någonting; jfr NÅGON II 1 b δ. Leopold 1: 419 (1814). I form, i färg, i känsla, doft och ljud / Är någonting fördoldt, som är, som varar, / Ett någonting som oupphörligt svarar (osv.). FWulff i Finn 1899, s. 44.
2) = NÅGON II 3 a β. Det är min fullkomliga öfvertygelse, att det finnes ingen enda menniska, som ej kan göra någon ting, bättre än alla de andra. Geijer Minn. 20 (1834). Någonting skulle man fördriva tiden med. Hellström Malmros 14 (1931).
3) = NÅGON II 3 b β. SthmTb. 5/3 1586 (1580). Eliest hafuer iagh icke Erft huarken efther fader eller moder nogon ting icke En pänningh. Rääf Ydre 3: 398 (i handl. fr. 1594). Om någonting i världen ingifver oss känslan af orubblig frid och harmoni, så är det väl stjärnornas i faststälda banor tyst och endrägtigt skridande skaror. Rydberg Myt. 2: 594 (1889). (De) blabbrade något obegripligt, okristet språk, som inte liknade nånting. Nordström Amer. 8 (1923).
4) = NÅGON II 4 b. Du skall veta, en aktningsvärd qvinna — det är någonting. Almqvist Col. 47 (1835). Måtro en del mekanici och teknologer, di tycker di ä’ nå’nting. Ha ha ha! Hedenstierna Jönsson 120 (1894).
II. (numera bl. vard., föga br.) i adverbiell anv., pleonastiskt i nekande o. därmed jämförliga satser; jfr NÅGON III 1. På det hon aldrigh Effter denne dagh skall mehra framkoma medh sådanna föruitelse ordh nåntingh mehra. ÅngermDomb. 2/11 1639, fol. 149. ”Hvar vistas .. (björnskytten) då?” ”Hå, inte vistas en tocken en nånting inte. Kan ju fara fram både här och där, vet jag.” Högberg Vred. 1: 38 (1906).
Spalt N 977 band 18, 1947