| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄRA nä3ra2 l. næ3ra2, v.2 när l. (numera i sht i skriftspr.) närer, -de, -t, -d, förr äv. -ade (pr. ind. sg. akt. när Lucidor (SVS) 369 (1674) osv.; -ar LPetri Œc. 27 (1559; i hskr. A), Balck Es. 101 (1603); -er LPetri Œc. 27 (1559; i hskr. B), Balck Es. 128 (1603), UNT(A) 1946, nr 32, s. 6. — pr. ind. sg. pass. -es Lucidor (SVS) 373 (1674) osv.; -s JGOxenstierna 1: 161 (1805) osv. — ipf. -ade G1R 19: 149 (1548), Nordencrantz Arc. 224 (1730); -de RARP 7: 134 (1660) osv. — sup. -at Forsius Fosz 258 (1621); närt Schroderus Os. 2: 233 (1635) osv. — p. pf. -ad Hiärne 2Anl. 91 (1702); närd Törning 19 (1677) osv.). vbalsbst. -ANDE; jfr NÄRING, sbst.1
1) med avs. på människa l. djur: förse med näring (föda), skaffa näring åt; livnära (med ngt); företrädesvis refl.: föda sig, livnära sig. Fremlingar skola sigh nära vthi the fetas ödhe. Jes. 5: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: på de rikas ödetomter söka vandrande herdar sin föda). Diur och Foglar har han (dvs. Gud) närt. Arvidi 195 (1651). Hökar .., som .. nära sig mestadelen af as. Regnér Begr. 245 (1803). FoFl. 1940, s. 43. — särsk.
a) (mindre br.) med obj. betecknande kropp o. d. Man kan, förutan bröd, sit lif, fast vselt, nära. Kolmodin QvSp. 1: 617 (1732). Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen. Ef. 5: 29 (Bib. 1917; NT 1526: födher och foordrar).
b) i p. pf. i adjektivisk anv.: vid sådant l. sådant hull. Kreaturen voro få, dåligt närda och mjölkade litet. Nilsson FestdVard. 65 (1925). Östergren (1933). — jfr UNDER-, VÄL-NÄRD.
d) (mera tillf.) i utvidgad anv., med avs. på jord o. d.: förse med näring, göda. Det versta af högländte ängar är, at de ofta behöfva förbetras och näras. Serenius EngÅkerm. 25 (1727). Kellgren (SVS) 2: 210 (1789).
e) (i sht i skriftspr.) mer l. mindre bildl.: underhålla, hålla vid liv; underblåsa, uppelda; omhulda; ofta med sakobj. Messenius Disa 2 (1611). (Yttranden) hvarmedh han altijdh närade och merade kärleeken. UHiärne Vitt. 50 (1668). Man sijr at Elden snart vthslocknar som ey näres. Lucidor (SVS) 373 (1674). Att de mäd harm åkk we mig altijd tänkia nära. LejonkDr. 74 (1689). De (konster) som nära vår fåfänga och vårt öfverflöd. Rosenstein 1: 91 (1787). Fantasien blir snart fattig och upprepar sig själf, om den icke näres genom varseblifning. Larsson Psyk. 28 (1896). Hallström Händ. 30 (1927). Hatet (mellan familjerna på Sardinien) ärvdes från den ena generationen till den andra — det närdes och vårdades på det ömmaste och tilläts aldrig att slockna. Posse Fång. 44 (1931).
2) om födoämne l. fodermedel: vara näringsrik; vara stärkande; numera bl. i p. pr. i adjektivisk anv.: som innehåller näring; näringsrik; stärkande. Kiött, som myckit närer och snart smälter i Magen. Chesnecopherus RegIter B 1 b (1613). (Luddtåteln) är ett mjukt, godt och närande gräs. QLm. 4: 47 (1833). De närande beståndsdelarne i födoämnena kallas näringsämnen. Berlin Lrb. 15 (1876). (Statsstipendie-)Nämnden .. bör förvissa sig om .. att kosten är tillräcklig och närande. SFS 1939, s. 333.
3) förse (ngn) med livsuppehälle, skaffa (nödtorftig) utkomst åt (ngn), livnära; refl.: skaffa sig livsuppehälle l. (nödtorftig) utkomst, livnära sig; äv. allmännare: underhålla, försörja; numera nästan bl. (mindre br.) ss. refl. l. med saksubj. Ps. 1536, s. 92. (Han) näradhe sigh medh rapperij (dvs. röveri). PErici Musæus 5: 111 a (1582). Den med Gudz hielp troor sig kunna Hustru nära. Brobergen 25 (1692, 1708). (Han) närde sig genom landtbruk och boskapshandel. Geijer I. 2: 193 (1839). Jagten (under medeltiden) närde qvinnor som män. Strinnholm Hist. 4: 92 (1852). Att jorden icke kan nära ett obegränsadt antal bebyggare. Schauman o. Christierson Gide 566 (1899). Han visste, vad det .. ville säga att nära sig på ett hederligt hantverk. Hedenvind-Eriksson OrB 19 (1924). — särsk. (†) refl., om ekonomiskt företag: bära sig. (Vissa gränser) inom hvilka ett sådant schäferi med fördel kan nära sig. QLm. 1: 89 (1833).
4) åstadkomma (ngt) gm produktivt arbete, producera (ngt); vara produktiv, utföra produktivt arbete, ”arbeta”; äv. oeg., med saksubj.; numera företrädesvis i p. pr. i adjektivisk anv.: produktiv; ofta motsatt tära l. förtära. Fredh Näärer, Ofredh Förtärer. Balck Es. 128 (1603). Prästerna the skola bidia och lära: / Borgare och Bönder bärga och nära: / Herskapet och Adlen wäria och förswara. Rudbeckius Starcke C 6 b (1624). Den meer wil thära, än han kan nähra, får armod til löhna. Grubb 96 (1665). Närande och tärande ledamöter finnas i alla Stater och Societeter i verlden. Nordencrantz Arc. 158 (1730). Enighet när, tvedräkt tär. Ström SvenskOrdspr. 155 (1926). Wirgin Häls. 2: 220 (1931).
5) [utvecklat ur 1 e] med avs. på tanke, känsla o. d.: omfatta; hysa; känna; ha. De känslor, han (dvs. domaren) när i sitt bröst, skall han glömma i sina beslut. Rosenstein 1: 130 (1789). Georges, som redan länge närt en önskan att komma till Pyrenéerna, hade (osv.). Ödman VårD 1: 89 (1887). (Han) synes .. ej hafva närt något agg mot (osv.). Melander UnderlL 102 (1912). En .. sedan Gustav Vasas tider närd .. plan på att (osv.). Västerb. 1937, s. 10. — särsk. i vissa numera obrukliga uttr. Men altid under sken af falsk bevågenhet / Han mörka anslag när och galla skyla vet. Murberg Racine Ath. 31 (1776). (K. XII) närde, som statsman och krigare, i tysthet långväga förslag. 2SAH 40: 496 (1865).
(1) -GEBIT. geol. om det område av en glaciär där mängden nedfallande snö är större än den bortsmältande o. varifrån glaciären får nya tillskott av snö o. is; motsatt: tärgebit. Ramsay GeolGr. 190 (1909). —
(1) -GELATIN, äv. -GELATINA. (i fackspr.) närlösning gelatinerad med gelatin. ASScF 18: 297 (1891). —
(3) -LÖS. (†) utan uppehälle; jfr närings-lös 2. Effter han begynte här sittia närlööss och hanss handverck heruthe mehre inthet ville gå aff. OxBr. 8: 339 (1638). —
(1) -LÖSNING. (i fackspr., i sht bot. o. fysiol.) (för näringsfysiologiska experiment avsedd) lösning (se lösning, sbst.2 I 4) innehållande närande ämnen. Lidforss Fragm. 17 (1895, 1904). —
(1) -SALT, n. (i fackspr.) (oorganiskt) salt som är nödvändigt för en organisms liv. Wretlind Läk. 4: 103 (1896).
B: (4) NÄRE-STÅND. (näre- 1611—1793. näro- 1874) [efter t. nährstand] (numera bl. ngn gg om ä. förh.) sammanfattande, om personer i produktivt arbete; i sht [efter t. lehrstand, nährstand und wehrstand] i förb. med lärostånd(et) o. värjestånd(et), ss. sammanfattande beteckning för de tre s. k. huvudstånden; förr äv. övergående i bet.: näringsgren, yrke. Lundström LPGothus 2: Bil. 18 (i handl. fr. 1611). (Att) läreståndet widh dheres embeter .., näreståndet widh dheres trafiq och åkerbruk .. säkre blifwa skole. Gustaf II Adolf 625 (1624). Ästu en Köpman, Handwärkzman, Åkerman, eller vthi hwadh Närestånd tu stadder är, wachta tigh för Girighet. ACanuti ESkytte E 1 a (1642). Murberg FörslSAOB (1793).
C (†): NÄRO-STÅND, se B.
NÄRARE, m. (†)
1) till 3: försörjare; äv. bildl.: främjare, gynnare. Schroderus Os. III. 2: 191 (1635; bildl.). 3SAH XXXVII. 2: 161 (1845).
NÄRLIG, adj.2; adv. -a. (†)
1) till 3, om arbete o. d.: som ger tillräcklig utkomst, varav man kan livnära sig. AOxenstierna 1: 311 (1619; om hantvärk).
2) till 4, i uttr. leva närliga, ss. medlem av ”näreståndet”. Närliga lefwa de där, ey fattas hwad de behöfwa. Runius (SVS) 2: 14 (c. 1698). —
NÄRSAM, adj. (när- 1626 (: närsamheed)—1772. näre- 1727) [jfr d. nærsom, t. nährsam] (†)
2) till 3: som med kraft (o. framgång) idkar sin näring; driftig; framgångsrik. Œdman Bahusl. 133 (1746). Barchæus SvarVetA 25 (1772).
3) till 3; om arbete o. d., = närlig, adj.2 1. 2RARP 10: 283 (1738). Ehrenpreus SvarPVetA 7/7 1750. s. 27.
Spalt N 1076 band 18, 1948