| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÄSTA näs3ta2, f.||ig.; best. -an; pl. (mera tillf., skämts.) -or (SvD 21/8 1927, Bil. s. 1, GHT 1943, nr 260, s. 14) ((†) -ar OPetri GudzOrdh D 3 a (1528), Elimæus ALonicer B 2 b (1613); -er TobCom. D 3 b (1550), Carl IX Cat. B 4 a (1604)); förr äv. NÄSTE, sbst.3, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar l. -er (se ovan).
om en annan människa i förh. till en själv; urspr. bl. om människor som stå en nära (t. ex. släktingar, vänner, grannar o. d.; se a); vanl. allmännare (se b), dels om varje människa som man lever samman med l. som hör till samma samfällighet o. dyl. l. som man på ett l. annat sätt kommer i beröring med, dels om varje annan människa i förh. till en själv; företrädesvis i sg., dels föregånget av poss. pron., dels i sg. best. utan föregående bestämningsord.
a) (numera bl. i bibliskt spr.) i ex. där den urspr., inskränktare anv. av ordet (bet.: närstående o. d.) mer l. mindre klart framträder; förr äv. om person som står nära intill ngn; jfr NÄST, adv. I 4. J haffuen hördt ath thet är sagt, Tu skall elska thin nästa, och hata thin fiende. Mat. 5: 43 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). En fattighan hatar ock hans näste, men the rijke haffua monga wener. Ordspr. 14: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: av sina närmaste). Skämme sigh .. En näste och wen at skadha göra. Syr. 41: 18 (”42”) (Bib. 1541; Apokr. 1921: medbroder). Warer wel kompne, j äre wåre näster, / J skole oss wara, welkompne gäster. TobCom. D 3 b (1550). Skulle thet stå bätter ibland Christet folck, at man (vid nattvardsfirandet) .. stode och snackade mz sin nästa? LPetri DialNattw. H 5 b (1562). Ingen skulle (enl. vederdöparna) hämnas sijn eller någen sin Nästes Blodh. Schroderus Os. 2: 575 (1635). När ens Nästa går illa, så är tijdh at wachta sigh sielff. Grubb 575 (1665). jfr: (Jesus) förblifver alltid vår nästa, vår närmaste. Melin Pred. 1: 101 (1844).
b) (numera i sht i religiöst spr. o. i högtidlig stil) i ex. där ordet användes (l. nu av språkkänslan uppfattas ss. använt) i den allmännare bet.: medmänniska; förr äv. medkristen, landsman o. d. Att älska sin nästa. Kärleken till nästan. Tala illa om sin nästa. Tw skal elska thin herra gudh, vthaff alt titt hierta, och vthaff alla thina siäl (osv.) .. och thin nästa som tigh sielffuan. Luk. 10: 27 (NT 1526). Iach fatigh syndogh menniskia .. bekenner mich .. in for tich .., ath iach icke haffuer elskat tich offuer all ting, icke min nesta såsom mich sielff. Mess. 1531, s. B 1 a. (Moses) sågh twå Hebreeska män tretta sijn emellan, och sadhe til then som orett giorde, Hwj slåår tu tin nästa? 2Mos. 2: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: landsman). Tv Skalt icke begära tins nästes hustru. Därs. 20: 17 (Bib. 1541). Har tijn nästa (tijn jämnchristne) råka förseedt sig, så straffan vppenbarliga, och bättra honom. Schroderus Comenius 923 (1639). Hoo är wår Nästa? Alla Menniskior, både Wänner och Owänner, Kände och Okände, Fattiga och Rijka, som wår Råd och Hielp behöfwa. Swebilius Cat. 2: 14 (1689); jfr: Hvilken är vår Nästa? Alla menniskor, både vänner och ovänner, kände och okände, fattige och rike. Lindblom Cat. nr 49 (1811). Även den harmlösaste människa hör gärna att hans kära nästa blir en smula förhånad. Elmblad Franzos 45 (1919). Att driva med nästan har något ogement tilltalande för människonaturen. Nilsson FestdVard. 140 (1925). — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man seer offta grandet vthi wår nästes ögon, och icke biälken vthi wårt egit ögha. SvOrds. B 5 a (1604). Man kan ej se sin nästa längre, än till tänderna. Rhodin Ordspr. 93 (1807). Din nästas synd du täck väl till, om du din egen ej veta vill. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Spalt N 1178 band 18, 1948