| Publicerad 1948 | Lämna synpunkter |
NÖJA nöj3a2, v. -er, nöjde, nöjt; o. NÖJAS nöj3as2, v. dep. nöjes l. nöjs, nöjdes, nöjts. (pr. sg. nöjer Forsius Fosz 509 (1621) osv.; ss. dep. nöjes LPetri 1Post. N 6 b (1555) osv., nöjs 2SthmTb. 5: 132 (1576) osv. — ipf. nöjde 5Mos. 1: 23 (Bib. 1541) osv.; ss. dep. nöjdes G1R 9: 378 (1534) osv. — sup. nöjt OPetri Tb. 19 (1524: fførnøgt), Broms Vitt. 369 (1714) osv.; ss. dep. nöjts Wallius 2Likpr. 58 (1628) osv. — Jfr FÖRNÖJA, v.1).
1) tillfredsställa (ngn).
a) (†; se dock slutet) tr.: tillfredsställa (ngn l. ngns önskan o. d.); göra (ngn) nöjd. Thet (dvs. det gjorda förslaget) nöghde migh wel. 5Mos. 1: 23 (Bib. 1541; Luther: gefiel mir wol; Bib. 1917: behagade mig). Huru mitt tillbud (dvs. översättningsförsök) lärer nöija androm står der hän. Gyllenborg Vill. Dedik. 1 (1721). ZTopelius (1832) hos Vasenius Top. 1: 444. — särsk. [fsv. lata sik nöghia (äv. lata nöghia sik), låta sig nöja, vara nöjd] (numera i sht i skriftspr.) i förb. låta sig nöja (stundom äv. nöjas), stundom låta nöja sig (med, förr äv. till l. vid l. åt ngt), nöja sig (med ngt), vara nöjd l. till freds (med ngt); hålla till godo (med ngt). OPetri Tb. 14 (1524). Låther idher nöya åth idhor löön. Luk. 3: 14 (NT 1526; Bib. 1917: låten eder nöja med eder sold). För ty gudhactugheten medh thet sinne ath man later sigh nöya är båtan noogh. 1Tim. 6: 6 (NT 1526). Wy låthe oss nöya till thz i Swara. Asteropherus 7 (1609). Then sig nöya låter han är rijk. Forsius Fosz 508 (1621; Weigere: Den sig lader nøge). RP 6: 19 (1636: låta nöija sigh .. medh). En obedin giäst moste låta sigh nöya medh Hwszmans kost. Grubb 609 (1665). SDS 1946, nr 87, s. 9 (: att låta sig nöjas). särsk. (†) i fråga om av subjektet utövad värksamhet o. d.: begränsa sig (till ngt), nöja sig med ngt (se NÖJA, v. 1 b slutet). SalWijsh. 14: 22 (öv. 1536). Eller låta wij osz nöja ther med at wij höra Predikan: gå therföre icke förr än inmot Predikan i Kyrckian. Ekman Siönödzl. 163 (1680). Kempe FabritiiL 12 (1762).
b) refl. l. (numera i sht i skriftspr.) dep.: vara nöjd l. till freds (med ngt l. ngn); åtnöja sig (med ngt l. ngn); hålla till godo (med ngt l. ngn); äv. (i sht jur.): förklara sig nöjd (med ngt). Nöja sig l. nöjas med l. (numera bl. jur., i förb. med nöjas) åt, förr äv. vid ngt l. ngn. För[nemp]de Anthonj Brouck nögdes icke theråth. 2SthmTb. 4: 523 (1574); jfr c α. Wänner i Nöd, nöyas medh lijtet Brödh. Grubb 388 (1665). Rehnen .. nöjer sig åt en torr Måssa. Mörk Ad. 1: 129 (1743). Ni får söka nöjas med mig, herr Vingedal. Stiernstedt SvVing. 114 (1894). Protestanterna nöja sig med de gamla gudstjänsthusen. Hahr ArkitH 426 (1902). Medlem av stadskommun, som ej nöjes åt stadsfullmäktiges .. beslut, äger .. att söka rättelse däri genom besvär. SFS 1932, s. 490. — särsk. i fråga om av subjektet utövad värksamhet o. d.: begränsa sig (till ngt), inskränka sig (till ngt); icke göra mera än (ngt). Desse (dvs. polackerna) sig icke nöijandes at sielfve bryta deras ed och æhra, hafva och förmådt Muscoviten dærtill, at (osv.). BSkytte (1656) i HT 1912, s. 119. Man öfvervann et folk och nögde sig med dess försvagning. Dalin Montesquieu 59 (1755). Du (dvs. bonden) öfvade de dygders bud, / Som andra nöjas at förklara. Adlerbeth Skald. 2: 136 (1798). Lagerlöf Holg. 1: 107 (1906).
c) (†) dep. (jfr b).
α) opers., i uttr. ngn (honom osv.) nöjes (åt ngt), ngn är nöjd (med ngt). LPetri 1Post. N 6 b (1555). (Såvida) them icke nögz åth then doom ther afsägz bägge parter emillen, dhå måge the (osv.). 2SthmTb. 5: 132 (1576). The swarade samhelleligen: Osz nöijes så. Schroderus Os. 1: 408 (1635).
β) i uttr. ngn l. ngt nöjes ngn, ngn resp. ngt behagar l. är omtyckt av ngn, ngn är nöjd med ngn resp. ngt. Thå loffuade wij them theris peninger jnnen .. (fjorton) dagar eller .. (tre) wikur, Thet nögdis them platt jnthet. G1R 9: 378 (1534). Jag merker wel, at jag (ss. provpredikant) intet nöijes eder (dvs. församlingsborna). Swedberg Lefv. 162 (1729; yttrande tillagt J. Baazius).
2) (†) dep. (jfr 1 b, c), om två (l. flera) personer: komma överens (om ngt), enas (om ngt); jfr FÖRNÖJA, v.1 2. Nöjas mästaren och gesällen om längre arbetstid (så osv.). Ambrosiani SvSkråämb. 129 (i handl. fr. 1754).
3) (†) tr.: gottgöra, förnöja (se FÖRNÖJA, v.1 3). (Utom böterna) påladhes honom at nöija henne för sin (dvs. hennes) svedha och väärk. BtHforsH 1: 215 (1637).
4) (†) tr. l. refl.: bereda (ngn l. sig l. ngns sinne o. d.) glädje, glädja l. fägna l. roa (ngn l. sig); äv. abs.; äv. i uttr. nöja sig i ngt, finna glädje l. nöje i ngt, glädja sig åt ngt. Tu min Siäl (kan) tigh här intet fulkomligen glädia eller nöija, vtan allenast i Gudi. Preutz Kempis 267 (1675). Himlen är min Tröst. / Jagh bygger ey på löst, / Han kan mig nöya. Amnelius Quirsfeld 455 b (1690). (Världslig vishet) pryder wel, nöijer och gagnar här i werldenne; men i ewig tid icke så. Swedberg Ungd. 348 (1709). Vers nöyer ädla sin’n. Broms Vitt. 368 (1714). Om det kan nöija Er, så står Er fritt at giöra’t. Palmfelt Molière 75 (1738). (De) hvilcka deruti (dvs. i ceremonier) nöja sig allena. Höpken 2: 18 (1763).
Spalt N 1274 band 18, 1948