Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
1) oansenlig; äv.: föraktlig, värdelös; jfr aktelig 1. PErici Musæus 2: 236 a (1582). Lucidor (SVS) 350 (1673).
OAKTIGHET, f. [sannol. efter t. unachtigkeit, till unachtig, ouppmärksam; jfr oakt] (†) nonchalans, försumlighet. KyrkohÅ 1931, s. 220 (1637; efter handl. fr. 1540). —
Spalt O 11 band 18, 1949