| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OCKUPATION ok1ɯpaʃω4n l. -up-, äv. -atʃ-, l. 01—, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) motsv. OCKUPERA 1: handlingen att fysiskt bemäktiga sig ngt l. taga ngt i besittning l. lägga beslag på ngt; numera bl. jur. i fråga om besittningstagande av föremål som saknar ägare (”herrelöst gods”), t. ex. gm jakt l. fiske. Intagande eller Ockupation var det första och naturliga sättet at förvärfva sig EgandeRätt. Boëthius Sedol. 104 (1782). Schrevelius CivR 2: 23 (1847). Föremål för ockupation äro bl. a. vilda däggdjur och fåglar, hvilka ockuperas genom jakt. Björling CivR 68 (1906). Sommarin EkonL 1: 114 (1915).
2) motsv. OCKUPERA 2: handlingen att bemäktiga sig l. intaga ett landområde l. en ort o. d. med härsmakt; numera nästan bl. i fråga om militärt besättande av (ett landområde som hör till) ett främmande land i syfte att under en viss tid utöva militär (o. politisk) kontroll över det; äv. om det (militära, politiska) tillstånd vari ett på detta sätt besatt land(område) befinner sig. Förhållandena i Danmark under ockupationen 1940—1945. SC 1: 847 (1821). Ockupationen omfattar endast de områden, å hvilka detta (fullständiga militära) herravälde upprättats och kan utöfvas. SFS 1910, nr 153, s. 105. Almquist VärldH 5: 46 (1933). — särsk. bildl.: besittningstagande o. d.; jfr OCKUPERA 4. SvGeogrÅb. 1928, s. 37. Bygdens gräns har .. satts lika med sockengränsen under olika tider; denna utgör ju en gräns för ådalsbondens ockupation och utnyttjande av terrängen. Smeds Malaxb. XIV (1935); jfr 1.
3) motsv. OCKUPERA 3: handlingen att bemäktiga sig l. taga i besittning ett landområde som i folkrättsligt avseende är herrelöst. BonnierKL (1926).
4) (†) motsv. OCKUPERA 6: handling l. göromål som upptager ngns tid, sysselsättning, ngt att göra l. syssla med. HSH 17: 239 (1633). Eders Faderliga Högvördighets höga Embetes stundeliga occupationer förtaga tijden till en slik resa. VDAkt. 1722, nr 337. Om du nu som bäst håller på att spela bräde, .. så skulle det oroa mig alt förmycket, om jag trodde att mitt bref kunde hindra dig från en så nöjsam occupation. Kellgren (SVS) 6: 38 (1775). En Officer .. åstundar .. för occupation skull at få emottaga öfverinseendet vid någon .. större (lantegendom). SP 1792, nr 51, s. 4. (Änkedrottningen) vistas här 6 à 7 veckor om sommaren, går aldrig ut och har inga occupationer. HH XXV. 2: 34 (1809). KrigVAT 1846, s. 342. Dalin (1871).
-MAKT. i konkretare anv., om stat som ockuperar ett land(område) l. håller det ockuperat. 2NF 38: 1038 (1926). —
-MYNDIGHET~002 l. ~200. i pl., om de myndigheter som utöva ockupationsmaktens befogenheter inom ett ockuperat område. 2NF 34: Suppl. 653 (1922). —
-RÄTT, r. l. m.
1) jur. till 1: rätt att göra ngt till sin egendom gm att fysiskt bemäktiga sig det. Biberg 2: 301 (c. 1820). Minnesskr1734Lag 2: 125 (1934).
(4) -TABELL. (†) (skol)schema (för kadetterna vid krigsakademien). Ekstrand Karlbg 69 (cit. fr. 1794). KrigsmSH 1803, s. 38. —
(1) -TEORI(EN). jur. teorien att besittningstagandet l. det fysiska bemäktigandet utgör den ursprungliga grunden till äganderätten. Biberg 2: 297 (c. 1820). —
-TRUPP. [jfr t. okkupationstruppe] jfr -armé; ofta i pl. NF 3: 1543 (1880). SoldatundFlygv. 1944, s. 84.
Spalt O 196 band 18, 1949