| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFÖRGRIPLIG ω3~förgri2plig l. ~fœr-, förr äv. OFÖRGRIPELIG (oförgri´pelig Weste), adj.; adv. = (†, RARP V. 2: 321 (1655), Dijkman AntEccl. 88 (1678, 1703)), -A (-E) (†, RARP 3: 270 (1642), Schultze Ordb. 1628 (c. 1755)), -EN (RA I. 1: 526 (1547), Östergren (1933)), -T (föga br., Dijkman AntEccl. 350 (1678, 1703), Lundell (1893)).
(numera bl. i a, c) som icke kränker l. gör intrång i ngns rätt, särsk. icke på ett otillbörligt sätt föregriper en annans (särsk. en högre myndighets) rätt att fatta beslut l. taga ställning o. d.; ofta med särskild tanke på att envar har full o. självklar rätt att fritt handla l. yttra sig o. d., så länge han icke kränker l. gör intrång i andras rätt osv.; förr äv. allmännare: som icke är ngn till skada l. förfång l. förnärmelse, icke sårande, harmlös; äv. i den fristående satsförkortningen ngt oförgripligt. RA I. 1: 526 (1547). Om någhon hadhe fått Chronegodhz på Lähnsrätt, och sedhan kiöpt sigh arff- och allodial rätten till .. och låter det sedhan i Kongel. Räckne-Cammaren i Chronones böcker uptecknas, oförgripeligh Kongel. Maij:tz eget nådigste wahl i sådanna Godhz, som befinnes liggia innom dess lägenheeter, hwilcka K. M:t i denne Rijckzdagh frijkallar. RARP V. 2: 321 (1655). War lustig i ditt Taal, .. / Försicktig moot dig sielf, moot androm oförgriplig. Columbus Rådrijk B 3 b (1676). Ett oförgripligt skiämt. Runius (SVS) 1: 292 (1713). Efter min oförgripeliga räkning lär hr assessoren intet upburit mer än 212 dal. (av sina utestående fordringar). HTSkån. 4: 61 (1780). — särsk.
a) (i sht i skriftspr., ngt arkaiserande, fullt br.) ss. bestämning till ord betecknande rätt l. rättighet o. d., övergående i bet.: självklar. Det är hans oförgripliga rätt att yttra sig i en fråga som så nära angår honom själv. En oförgriplig rättighet. Sundén (1887). Östergren (1933).
b) (†) om betänkande l. förslag som inlämnas till offentlig myndighet, råd till ngn o. d.; jfr c. Stiernman Com. 3: 78 (1662). Oförgripeligitt betänckiande öfver Ridderhussetz byggningh, huru hon bäst kan blifva fortsatt. RARP 11: 460 (1672). Oförgripelige Tankar Om Hushållningen, I afseende til Åkerbrukets förbättrande. Bager (1745; i broschyrtitel). Mit oförgripeliga råd vore, at Hr Secreteraren uthgofve sina arbeten uti egit namn. Höpken 1: 409 (1768).
c) i fråga om framläggande av åsikt, meningsyttring o. d.; ofta (o. numera bl.) med mer l. mindre försvagad, delvis helt förändrad bet.: som ngn har full o. självklar rätt att framlägga l. yttra (ss. sin privata åsikt), som under alla förhållanden (vad andra än må säga o. tycka) är ngns bestämda (privata) mening, absolut; numera nästan bl. (i sht i skriftspr., ngt arkaiserande, fullt br.) i vissa stående uttr., t. ex. yttra l. säga sin oförgripliga mening l. åsikt, ngt är ngns oförgripliga mening, efter ngns oförgripliga mening är det så l. så, oförgripligen yttra sin mening o. d. Så ville jag oförgripeligen och till andhres correction hollat därföre, att man billigtt hadhe orsak att öfverväga. AOxenstierna 1: 482 (1633). Min oförgripelige meening ähr thenna, at (osv.). OxBr. 8: 360 (1642). Jag tror oförgripligen, att hufvudorsaken till .. våra Skalders ofullkomlighet ligger i en underlåten granskning. Bergklint Vitt. 150 (1761). Arbetare, hvilka uttalade sin oförgripliga mening både om dagens politik och om sina privata affärer. Lundegård Stormf. 13 (1893). Jag vill nu först och främst såsom betecknande framhålla denna partiförenings namn och tillåta mig att därvid anknyta några oförgripliga erinringar. Hjärne Unionsrev. 12 (1895). Fru Brunell fick nöja sig med att säga sin oförgripliga mening från sin plats ute på trappan. Olsson Nye 177 (1947). — särsk.
α) (†) i uttr. oförgripligen sagt, oförgripligen att säga l. förmäla, enligt ngns ”oförgripliga” mening, såvitt ngn förstår, ”uppriktigt sagt”. Oförgrijpeligen att förmäla. BraheBrevväxl. II. 1: 101 (1658). Oförgripeligen at säga. Posten 1769, s. 1138. Målet hade, oförgripligen sagdt, utan saknad kunnat lemnas qvar ibland de uteslutna Kyrko-balkarne. LBÄ 33—35: 70 (1800).
β) (†) ss. adverbiell bestämning till uttr. ngt l. det synes l. tyckes l. till ord som icke betecknar meningsyttring: enligt ngns ”oförgripliga” mening l. privata uppfattning, såvitt ngn förstår, ”värkligen” o. d. RARP 3: 270 (1642). At sielfva diäknarnas examen skulle publice värkställas, synes oförgripeligen mindre nödigt. Lagerbring Skr. 67 (1744). Vore ej nu oförgripeligen tid at repa modet, medan vi ännu äge några krafter qvare. Polhem Test. 2Föret. 4 (c. 1745). Sviten på resan var oförgripligen större än behof gjordes. Adlerbeth Ant. 2: 101 (c. 1815).
Spalt O 371 band 18, 1949