ohe | SAOB

Publicerad 1949

OHE, interj.

Etymologi

[jfr OHEJ; jfr Ideforss PrimInterj. 1: 297 (1928)]

(†)

1) ss. uttryck för förakt o. dyl. l. ss. hot. The .., / Som öffwer migh ropa och skrija, / Til stor föracht: Ohe, Ohe. Gyldenhielm Capt. O 1 a (1632). Hamb. (1700).

2) ss. anrop l. lystringsord. Hitåt! .. ohé! OPSturzen-Becker i IllT 1862, nr 5, s. 2.

Spalt O 468 band 18, 1949

Webbansvarig