| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
OLASTAD, p. adj.1 [fsv. olastadher] (numera i sht i högre stil) mot vilken l. vilket ingen anmärkning framställes l. framställts; icke klandrad l. tadlad l. smädad; jfr lasta, v.1 Swedberg Ordab. (1722). Flensburg KyrklT 48 (c. 1875). —
OLASTAD, p. adj.2
1) icke lastad (se lasta, v.2 1); dels om fordon l. fartyg l. lastdjur o. d., dels om last. SthmStadsord. 1: 89 (1642). Olastadt stycke-gods. Murberg FörslSAOB (1791). Olastad väger vagnen 9250 kg. SD(L) 1895, nr 281, s. 4.
2) (†) icke avlastad l. lossad; äv. om skeppare, i uttr. ligga olastad, ligga med sitt fartyg olossat; jfr olassad 2. Stiernman Com. 1: 275 (1577: liggie). Schenberg (1739). —
OLASTBAR. (†) som icke kan klandras l. lastas; icke klandervärd l. otillbörlig l. brottslig. FörarbSvLag 3: 108 (1712). Murberg FörslSAOB (1791). —
OLASTELIG (ola´stelig Weste). (-elig 1723—1847. -lig 1791) [jfr fsv. olastelika, adv.] (†) = olastbar. Cavallin Herdam. 3: 383 (cit. fr. 1723; om predikan). En .. olastelig yngling. VDAkt. 1760, nr 33. Meurman (1847).
Spalt O 573 band 19, 1950