| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMDÖPA om3~dø2pa, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (föga br., Lind (1749), AntT XX. 2: 5 (1919)), -NING (Widekindi KrijgH Eeeeee 3 b (1671) osv.); -ARE (se avledn.); jfr OMDOP.
1) döpa (ngn) på nytt. At hans Son icke skulle omdöpas och widhtagha then Rysseska Religion. Petreius Beskr. 1: 14 (1614). (Den engelske teologen R. Williams) öfvertygades .. om barndopets oriktighet och lät omdöpa sig med begjutning 1639. 2NF 32: 536 (1921). särsk. med av prep. till inledd bestämning angivande viss trosbekännelse l. visst kyrkosamfund som ngn gm omdopet kommer att tillhöra. Widekindi G2A 31 (c. 1676). Ännu är tronföljaren (i Bulgarien) prins Boris icke omdöpt till den ortodoxa kyrkan. GHT 1895, nr 304 B, s. 1.
2) bildl.; särsk.: ge nytt namn åt (ngn l. ngt); stundom: förvränga (ngns l. ngts) namn. Loefling Resa 56 (1752; i bet.: förvränga). Skulle alla artnamn ändras med afseende på varieteterna, så skulle omdöpningen blifva nog stark. BotN 1845, s. 162. Männen af den 4 September omdöpte gator (i Paris) för att utplåna minnet af ”den förhatliga 2 December”. Rydberg 8: 228 (1874). 2NF 35: 711 (1923). särsk.
a) med bestämning angivande l. antydande det nya namn som getts åt ngn l. ngt.
α) i uttr. omdöpa (ngn l. ngt) till ngt. År 1770 omdöptes berget (Luossavaara) till ”Drottning Ulrica Eleonora Jernmalmsberg”. JernkA 1878, s. 336. 3SAH LIII. 2: 47 (1942).
β) i uttr. omdöpa med (sådant l. sådant) namn; stundom i utvidgad anv., i fråga om öknamn. (Många personer ha blivit) så förklente och med oförskiembdhe nampn omdöpte, at man mer än nog må blygas dem at skrifwa. Cavallin Herdam. 4: 41 (cit. fr. 1692). Flera av .. (japanernas) örlogsskepp äro tagna ifrån Ryssland, iståndsatta och omdöpta med japanska namn. Hedin Pol 1: 399 (1911).
b) (mera tillf.) i uttr. omdöpa på svenska o. d., överföra l. översätta (en främmande konstterm o. d.) till svenska osv. Tessin Bref 1: 83 (1751).
Spalt O 741 band 19, 1950