| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
OMHÄNGA, -ning.
1) till 1 I, III 1: hänga (ngt) omkring (ngt l. ngn); vanl. i förb. med prep. med: (runt omkring) behänga (ngt l. ngn) med (ngt). PErici Musæus 4: 46 a (1582). Främst gick Jakob Bagge, omhängd med en gyllene kedja. Fryxell Ber. 3: 249 (1828). De ovala tavlorna, omhängda med girlander. Hahr NordeurRenässArkit. 36 (1927).
2) till III 7: hänga upp (ngt, särsk. tavlor) ånyo (på annat sätt); nästan bl. i pass. o. ss. vbalsbst. ”Omhängningen” å Svenska konstnärernas förenings utställning. SD(L) 1894, nr 108, s. 8. TurÅ 1918, s. 96. —
(II 1 c) OMHÄNGE l. (i södra Sv., bygdemålsfärgat) OMHÄNG. (om- 1749 osv. um- (vm)- 1603—1748. -hangh 1603. -häng 1757—1945. -hänge 1748 osv.) [jfr d. omhæng] stycke tyg o. d. som hänges omkring l. över (l. framför) ngt för att dölja l. avstänga l. skydda det; vanl. om sängomhänge; förr möjl. äv. om kappa (se kappa, sbst.1 2 b α) till sängomhänge. 1 Grönn arnsch förlåt medh grönt Vmhangh. BoupptSthm 8/4 1603. 3 gula och gröna umhängen til sängar. BoupptVäxjö 1748. Karlson StåtVard. 56 (1945). jfr batist-, flors-, siden-, säng-omhänge m. fl.
Spalt O 787 band 19, 1950