| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) (föga br.) ringla l. slingra sig om (ngn l. ngt). Kellgren Nal 68 (1852). Myter om en världsorm, en jordytan omringlande orm. 2NF 20: 927 (1914).
2) (†) omringa (se d. o. 1 b). Kongen i Pohlen var mädh sin armée omringlat af Cossakerne. RP 13: 235 (1649). —
OMRITA, -ning. särsk. till III 7: rita (ngt) på nytt (på annat sätt); särsk. med avs. på karta. Murberg FörslSAOB (1791). Den uppsatsen åtföljande kartan är omritad efter blad i skalan 1:100,000. SkogsvT 1909, Fackupps. s. 357. —
OMRIVA, v., -ning. (om- 1791 osv. um- 1652)
1) (†) till III 4 a: (ned)riva (byggnad l. gärdesgård o. d.). Dronningen (skall) blifva i samma gemacher, grefven uti varit hafver, så lenge som den deelen umriffues, ther (osv.). Ekeblad Bref 1: 122 (1652; rättat efter hskr.). Omrifven gärdsgård. Murberg FörslSAOB (1791).
2) till III 5: kasta (ngt) i oordning l. huller om buller. Alle sakerne i Skåpet äro omrifne. Murberg FörslSAOB (1791). Östergren (1933). 2) till III 7, med avs. på färg o. d.: för förbättring riva (söndersmula) på nytt. Omrifven färg. Murberg FörslSAOB (1791). SFS 1920, s. 503. —
OMROPA. (†)
1) till I 21, 25: tala mycket om (ngn), göra stort nummer av (ngt). Dhen så mycket omropade neutraliteten. HSH 10: 208 (1715). Murberg FörslSAOB (1791).
2) till III 2 b β, i uttr. ngt blir omropat med ngn, ngt meddelas gm ngn som tillkännager det gm ropande på olika ställen. RARP 1: 138 (1631). —
(III 7) OMROSTA, v.1 -ning. (för förbättring) rosta (ngt, t. ex. malm) på nytt. VetAH 1745, s. 7. Almroth Kem. 612 (1834). —
(III 5) OMRUFSA, -ning. bringa (ngt) i oordning; rufsa till (ngt). Sirén DaVinci 455 (1911). Få håret omrufsat. Östergren (1933). —
OMRULLA, v., -ning. särsk.
1) (†) till III 2 a: rotera; särsk. om himlakropp l. himmelssfären; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskilt varv i en rotation. RelCur. 6 (1682). Af thesza (fläckar i planeten Jupiter) hafver man åter aftagit Jovis omrullande kring thes axel, innom 9 timar och 56. minuter. Vassenius Alm. 1740, s. 13. Himmels-sferen fullbordar en omrullning omkring verlds-axeln. Lindhagen Astr. 144 (1858).
2) till III 2 a, 4 a: bringa (ngt) att rotera l. att (med l. utan samband med förflyttning) vrida sig ett l. flera varv l. viss del av ett varv; rulla (ngt) så att det kommer att vända en annan (motsatt) sida upp. PH 9: 707 (1771; med avs. på lotterihjul). På det intet måtte förspillas under omrullning eller transport (av tunnan), lägges en Buldans-klut under sprundet. Aken Eldsl. 39 (1797). Ehuru flottningsvirket bär samma märke instämpladt på flera ställen i båda ändar, måste ofta ett flertal af stockarne omrullas i vattnet, innan märket återfinnes. TT 1883, s. 140.
3) till III 7; särsk. tekn. (med särskild maskin) veckla upp (papper i rullform) o. bilda en ny rulle därva. Omrullningen av en stor rulle tager 10 minuter. NordBoktrK 1910, s. 339. HantvB I. 5: 290 (1937).
OMRUMLA.
1) (†) till III 2 b, eg.: under buller röra sig hit o. dit; anträffat bl. i bildl. anv. I prostens hjerna omrumlade .. de kätterska böckerna utan uppehör. CFDahlgren 5: 16 (1832).
(III 2 b γ β’, 5) OMRUMSTERA, -ing. rumstera om; knappast br. utom ngn gg (vard.) ss. vbalsbst. SvD(A) 1929, nr 355, s. 18 (: omrumsterande, vbalsbst.). Östergren (1933). —
(III 5) OMRUSKA, v., -ning. skaka (ngt) så att dess innehåll l. delar kommer (-a) i oordning resp. i annat läge i förhållande till varandra; grundligt skaka (ngt); äv. bildl. Ehuru det blåste så strängt, att jag kände någon liten omruskning i magen. Stenhammar Riksd. 3: 288 (1848). Det behövs en ordentlig omruskning av dem som ha ansvaret, innan man kan hoppas på någon ändring. GHT 1945, nr 54, s. 3. —
(I 1) OMRÅA, v. (†) anbringa ”rå och rör” omkring (ett område). HammarbyKInvent. 1621. Sedan Tomten i By är lagder, och områader. Abrahamsson 430 (1726). —
OMRÅDA, v. (†)
1) till I 12 e: bestämma över (ngt), styra (ngt). Må och hwar och een medh fridh sitt eghit behålla, sitt eghit Hws områdha. PPGothus Und. E 3 b (1590). Man glömde eller låtsade glömma, att en läroverksstyrelse fanns .. och öfverlemnade sålunda läroverken åt deras öde, att för framtiden styras och områdas af kanslerer, biskopar och konsistorier. TLär. 1847—48, s. 109.
2) till III 11: äga l. rå om l. inneha (ngt). Visb. 3: 565 (c. 1650; med avs. på person). Han områdde äfven en liten Corvett. AJourn. 1815, nr 157, s. 1. Den, som med full eganderätt områder en skog. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 52, s. 44.
Spalt O 833 band 19, 1950